Aftonbladet – 12 maj 1858, sida 3

— Till. Stookholmstejonots naturalhistoria. Signaturep W—t ger:i ett af-sina Förtroliga bref till lilla kusin en teckning efter. hätoren afnämde urpecies, Se här bland andra några igenkänningstecken: Ett lejon pur. sang generar sig eldriga, märk detta, oerfarne lejonkandidater, så att t. ex. då några elesanta damer i en blomsterbutik beundra. en florerande GaHa, ställa de sig i dörren och med en långsam gäspning ropa Hva gäller blompottan, herrein — så på en ångbåt midt för damernas näsa täfla de med skorstenen i rökande, beskrifva saliverande båglinier på akterdäck eller kasta fötterna upp i soffan, då alla nere i salongen se sig om efter plats; allt detta. kallar. lejonet att sköta sin comfort. Samma höga ton som i rekrytskolan tager han, antingen det är på värdshus. eller andra ställen, der en mängd folk sammanträffar. Vi se honom t. x. Rere en morgon.å Drottningholms ångbåt, fullsatt med damer och familjer — samt efter vänligheten en mängd bekanta på kajen, som åskåda afgåendet, Båten är färdig att göra loss, då vårt lejon helt Högtskriker öfver relingen. till en. god vän i högen på kajen: Ak Carl Gösta! förb— mej, glömde Jag inte min ruktvål i din spegeillåda; skickain den med ettbåten, hör dur, hvarpå. en bredvid stående toujour upsaliensare ropar. till en annan: sKors för tusan, glömde jag:inte min nattgögsg —— skicka den. med riddarhusets post, hör du Tyrrkusi —— Interlokutören belönades med en salfya af eheers, och lejonet gick ned att svälja förtreten i en liten blandare — med guldkant, förstås. ; Följa vi. lejonet på sina a här och.der, spå rasöfverallt samma öfvermodoch trots möt god ton; dock betydligt aftagande ju närmare gränsen; På utrikes botten blir dess natur tamare, endast då och å förmärkes ett litet rytande; så Spårades högdjuret upp på en mabillebal; der i hvimlet af den yrande dansen, som vi åskåda, en skorrande röst strax bredvid höjes: Nej, ser du på den dj—— hur han hoppår, dej va mej en attan. — Madersmålet låter aldrig så ad som på utländsk botten; vi vända oss om: Åh för tusan är det:icke vår nobla Pyrrhus, som man: ej afhört sedan han så verksamt deltog i Warbergsaffären sommaren 56. — Landsmanskapet är. snart funnet, men huru är det möjligt? har lejonet väl bytt om natur? det är fromt som en nattsammal-kalf och: följgt oss plebejer, som den bångstyrigaste fi ding följer hästtämjaren Rarey.