Aftonbladet – 12 maj 1858, sida 2

och begifvande, blef af regeringen på ytterligare 30 år förlängdt. Icke desto mindre fortforo klagomålen öfver osäkerheten af åboernas besittningsrätt och godtyckligheten af deras behandling, hvilka föranledde dels bondeståndet vid 1848 års riksdag att hos K. M:t anhålla, att åboerna å stipendii-inrättningens hemman måtte, emot skyldighet att allt framgent till stipendiifonden årligen utgöra så väl den gamla grundskatten, som ock en sedermera tillkommen s. k. kornskatt, samt att ersätta lämplig löseskilling, undfå eganderätt till samma hemman — ett förslag, som likväl afstyrktes af konsistorium och konungens befallningshafvande i Göteborg, äfvensom af stipendii-inrättningens kuratorer; men deremot tillstyrktes af kammarkollegium och ännu är af regeringen oafgjordt; dels rikets ständer vid samma riksdag att i und. skrifvelse anhålla, ej mindre att en instruktion för stipendiiverkets styrelse och reglemente för utlåning af inrättningens medel måtte utfärdas — öfver hvilken skrifvelse både kuratorerna. justitiekansleren och kammarkollegium blifvit hörda, ehuru dock hitintills en sådan instruktion icke kommit till stånd, än ock att undersökning måtte anställas till utredande af stipendii-inrättningens samt åboernas ömsesidiga förhållanden, hvilken skrifvelse, efter justitiekanslerens hörande, fem år derefter, eller 1853, föranledde Kongl. Maj:ts befallning till. kammarkollegium att uppgöra förslag till en sådan förändring i de för stipendihemmanens förvaltning och upplåtande gällande föreskrifter, att derigenom utan mehn för stipendiikassan hemmansåboernas , bästa. så vidt rättvist och billigt är, må kunna befrämjas; hvarefter jemväl stipendiikuratorerna tre år senare, eller 1856, samt konsistorium och landshöfdingeembetet i Göteborg först i Mars sistlidet år till nämde kollegium inkommit med utlåtanden i ärendet, hvilket således ånyo är på kammarkollegii handläggning beroende. Vi hafva något omständligare redogjort härför, emedan det visar, huruledes ordnandet af sådana förhållanden, deri den ena elle andra officiella mydigheten har något intresse att värna, kunna i snart sagdt oberäknelig tic fördröjas och till glömska nedgräfvas, oaktadt ett stort antal enskilta: ringare medborgare: rätt och, fördel äro deraf beroende. Emellertid hafva rikets ständer vid sistförflutna riksdag med mera allvar omfattat denne sak och inför K. M:t yttrat den tanke, att de i detta hänseende öfverklagade olägenheternsz skulle i väsentlig mån blifva afhjelpta, på samma gång som stipendie-inrättningen -befrämjades, om ifrågavarande hemman på lämpliga vilkor under eganderätt åt åboerna upplätes; hvarföre rikets ständer i förnyad skrif: velse hos regeringen anhållit, att fullständi, undersökning måtte anställas till utredande aj den ifrågavarande s:ipendie-inrättningens sam: åboernas ömsesidiga förhållanden, och att, i händelse deraf befinnes, att åboernå icke fö tillgodonjuta de rättigheter, hvilka genom Hvitfeltska testamentet och gällande stadgar blif. vit dem tillförsäkrade, Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att åboerna skyndsamligen må blifva försatta i den belägenhet som med rättvisa och billighet öfverensstäm mer, samt att K. M:t jemväl täcktes i nåde; tillse, huruvida och i hvad utsträckning försäljnng af Hvit eltska stipendiehemmanen lämpligen skulle kunna åstadkommas. (Forts.)