jande dagen till Wien. Österrikes minister i Paris, baron von Hibner, hade lemnat Paris och begifvit sig till Wien, enligt Börsenhalles wienerkorrespondent, ehdast för att samråda med Fuad pascha och med honom: efter ett par dagars vistande i Österrikes hufvudstad återresa till Paris; men från andra håll Kar man förmält, att baron Hiibner skulle hafva företagit resan äfven för att meddela sin regering upplysningar om Frankrikes ställning till sina grannar, förnämligast Italien, upplysningar af så grannlaga natur, att de icke kunde anförtros åt skrifna depescher. SCHWEIZ. Uti kantonen Bern hade val till lagstiftande myndighet försiggått den 3 Maj. Af 170 bekauta val hade 110 fallit på frisinnade personer. TURKIET. Porten har, uti en cirkulärnot till Turkiets diplomatiska agenter vid främmande hot, tillkännagifvit, att Ethem paschas sändning till Servien blifvit krönt med framgång. Etbem: pascha hade lyckats förmå fursten af Servien: att till sultanen utlemna de: för upproriska. stämplingar dömde senatorerna, hvarigenom: Turkiets öfverhöghet blifvit erkänd af de ser-viska myndigheterna, den uppretade sinnesstämningen lugnad, författningen och furstens myndighet betryggade, sultanens anseende befästadt samt svåra förvecklingar för framtiden förebygda. AMERIKA. Senaten hade börjat öfverläggningar rörande ett af senatorn Houston väckt förslag, att Föronta Staterna skulle utöfva protektorat öfver Mexiko. : Inom Kansas-konferens-komiten hade hr English, en motståndare till Lecompton-författningen, föreslagit att öfverlemna åt Kansas egen befolkning att bestämma, huruvida den önskar att territoriet skall inträda inom umnionen med den ifrågavarande författningen eller ej, samt att, i sistnämde fall, ett nytt författningskonvent måtte tillsättas i Kansas. Enligt ett rykte, som dock anses mindre tillförlitligt, skulle Förenta Staternas vicepresident, hr Breckenbridge, hafva aflidit uti Neworleans. Rörande tilldragelserna i Mexiko . förmäles, att general Osollo hos 16 tillfångatagne officerare, hvilka skulle leda ett resningsförsök till Santa Anas fördel, funnit bref, hvaraf den upplysning vunnits, att Santa Ana öppnat underhandlingar med :spaniorerna, i ändamål att. störta republiken Mexiko och förvandla densamma till ett spanskt vice-konungarike . eller en dependenza under spanska väldet. För att utföra denna mot sitt fädernesland trolösa plan, hade: expresidenten hos generalkaptenen af Kuba begärt en hjelpkår af 2000 man; eller åtminstone ett ångfartyg; men båda delarne hade blifvit afslagne. — Diktatorn Zuloaga hade fråntagit spanska och hamburgska konsulerna i Vera Cruz deras exeqvatur, derföre att de visat sympatier för den laglige presidenten Juarez och det konstitutionella partiet. Juarez hade öfverlåtit sin makt och myndighet åt general Parodi, och sedan denne blifvit slagen af Osollo, hade presidenten gripit till flykten. Den kapitulation, som general Parodi afslutat med Osollo, hade blifvit undertecknad den 23 Mars. Den uppgifves innehålla ganska milda vilkor för de besegrade. Från Nicaragua förmäles, att general Xerez gripit till vapen mot Martinez, samt att förvirringen i landet var större än någonsin. Nicaraguensarne hade tagit ångfartyget San Castor, sedan de först lyckats fördrifva de costarikaner som utgjorde fartygets besättning. Revolutionen i Peru syntes vara slutad. Presidenten Castilla hade den 7 och 8 Mars utkämpat heta strider med insurgentchefen Vivanco, hvilken blef totalt slagen samt nödgades draga sig tillbaka till Bolivia. Castilla hade derefter intagit staden Arequipa. Under dessa med stor förbittring förda inbördes strider hade 2000 man stupat på båda sidorna, och staden Arequipa var uppfyld af sårade. Från Havana skrifves den 14 April, att 8 engelska kanonbåtar voro stationerade rundtomkring ön Kuba, dels för att utföra pejling, dels för att hindra landsättning af slafvar. LITTERATUR. Lord Willlam Russoll. Historisk tragedi, i fem akter, af A. Munch. Man hörer i våra dagar bland alla folk och i alla länder ett rop uppstämmas efter en nationel dramatik. Men huru skall denna önskan uppfyllas? I allmänhet har man föga besinnat att det finnes vissa vilkor, som betinga framträdandet af en sådan, och att der dessa saknas det är omöjligt att liksom med våld söka framtvinga densamma. Man kan också uppkasta tvifvelsmål, om verkligen den anda, som råder i tiden, är egnad att befrämja uppkomsten af en dramatik i högre mening, om ej hela tidsriktningen för ögonblicket är sådan, att den föga medgifver ett fördomsfritt uppskattande af poetiska skapelser. Det kan väl icke nekas, att sinnena äro för mycket splittrade, att så mångahanda olika intressen korsa hvarandra, att det stora arbetet för politisk och religiös frihet fängslar mängden, att de nya ideerna stå i öppen strid med de gamla traditionella: passionerna äro lössläppta och ingen vill ge vika, utan enhvar förfäktar sin rätt. Poesien måste sålunda äfven den å sin sida mottaga intryck af dessa tidens allmä Ana sträfPa