af en finansel kris med åtföljande hämmad afsättning och fluktuerande varupriser, är mycket naturligt, och i händelse de nu omförmälda stoppningarne inträffat för några månader sedan, skulle saken varit föga märklig; nu göra de det deremot påtagligt, att man i Frankrike laborerat med några konstlade medel att afvärja de oundgängliga följderna af den förändrade ställningen i verldsmarknaden; men att en sådan konstgjord fasthet dock förr eller senare förråder sin ihålighet. Frågan är hu: Skall katastrofen i Lille blifva en enstaka företeelse, eller måste icke dylika händelser vara att motse äfven på andra den franska industriens hufvudorter? Och om de inträffa, hvilka följder skall väl en allmännare arbetslöshet i fabriksdistrikterna under nuvarande förhållanden komma att medföra? Dessa frågor, dem den franska regeringen sä kert redan långt för detta gjort sig, äro onekligen för henne af den allra största vigt, och hon skall nog åter uppbjuda alla medel att hindra den i Lille utbrutna stoppningsepidemiens utbredande. Katastrofer äro, som sagdt, icke i hennes tycke, och hon afböjer dem derföre också helt visst så länge som möjligt. Emellertid bör man hoppas hädanefter slippa höra talas om den franska handelns fasta hållning under prohibitismens välsignelserika hägn.