Aftonbladet – 10 maj 1858, sida 2

sång fröjda de sig till sent in på aftonen. Vi bade till en början befarat att deras musikaliska förströelser skulle urarta till ett gtörande larm. Denna fruktan var dock öfverflödig. Den sjungande och klappande ringen blir ald.ig larmande, och hela dess beteende uttrycker en godmodig belåtenhet och förnöjsamhet, som sprider en känsla af trefnad äfven till oss, Det är märkvärdigt hvad detta folk är nöjdt med litet. De äro, såsom jag nämt, ständigt glada och raska, ehuru de icke sällan hafva tungt arbete och lefva på en kost af knappaste slag. Endast två gånger :om dagen, mellan kl. 8 och 9 på morgonen och omkring half sex eftermiddagen, stilla de sin hunger med litet bröd och grönsaker (lök, mjölktistel samt andra hos oss vanliga ogräs), hvarefter de förtära en anrättning af ett slags små röda ärter kokta i Nilvatten och hoprörda med lök samt söndersmulade brödbitar till en stadig gröt, som serveras i ett stort träfat, hvilket jemte en panna af koppar äro deras enda köksartiklar. Likt våra soldater kring ärtkittlarne på möten, slå araberna sig ned i en trång ring omkring fatet och börja — skedgången, dock utan skedar, ty en sådan lyx bör ej till derås vanor och brukas öfverhuf. vud icke af musulmannen. Såsom sked begagnas de fem skålformigt sammanstälda, den naturligaste sked af alla, och med den stoppas in i den vidöppnade munnen en så stor portion som är möjligt. Det går flinkt undan i tur och ordning, men ser osnyggt ut efter våra begrepp. Emellertid iakttaga de alla, efter deras knappa och snart slutade måltid, det renliga bruket att tvätta sina händer samt noggrannt skölja mun och tänder, hvilka sistnämda äro afundsvärdt hvita och vackra. Denna tvagning är af profeten anbefald äfven före hvarje måltid, !men iakttages sällan af det lägre folket. Det gifves ett arabiskt ordspråk, som säger: Yden, som druckit Nilens vatten en gång, måste dricka det en gång till, och bland europeerna i Egypten är det ett vanligt uttryck,