Aftonbladet – 10 maj 1858, sida 2

Necken skjuta fart och lätta besättningen från det mödosamma bogserandet, — När det varit fullkomligt lugnt under förmiddagen, händer det icke sällan att en gynnande bris springer upp några timmar före solnedgången. Utan förebådande tecken af några skyar vid horisonten eller dylikt, kommer till en början en och annan häftig vindstöt, som lägger den grundgående båten på sidan, och itt skulle kunna förorsaka en kantring, om icke segelskotet ögonblickligen kastades loss. Genom ovarsamhet har mången nilbåt vid sådana tillfällen gått i qvaf. Detta är en svår olägenhet af de pittoreska, men omåttligt höga och stora galerseglen. Genom uppmärksamhet af befäl och besättning böra dock alla vådliga händelser kunna förekommas. Snart blir vinden stadig och båten klyfver den mötande strömmen snabbt och jemt. Då fröjdas alla, framför allt besättningen. Nedhukade på hälarne sitta de uti en ring på fördäcket, En af dem börjar en sång, handlande om något romantiskt äfventyr, till hvilken alla samtligen sjunga refrängen under ackompanjemang af darabukams dofva ljud, och klappande takten med sina händer. Deras sång är alldeles egendomlig, med tvära afbrott emellanåt och ett eget kort framstötande af somliga toner. Ofta blir solosångaren afbryten genom ett utdraget nahlb; hvarmed de andra gifva sitt bifall tillkänna, Stundom gifves endast instrumentalmusik, i det en af sällskapet på en Arghool ) framtvingar åtskilliga gnällande och bräkande toner, hvilka man förgäfves söker sammanbinda till en melodi. Denna pipolåt är beledsagad af den vid alla musikaliska aftonunderhållningar aldrig saknade darabukam eller trumman samt älven ofta af en skramlande tamburin, benämåd Färn, och af a eit slags kastanjetter af messing, som ästas vid spetsen af tummen och pekfingret och gifva ett klirrande ljud. Med dylik musik och 3) Arghool är ett slags dubbelklarinett, liksom Zumne mön ena pipan är mycket längre än den anEra; ER