Aftonbladet – 6 maj 1858, sida 3

strax efter vigseln till Italien för att återvända efter ett halft år.. : Gift dig, Sam! utropade baroneten, då han vid afresan tryckte vännens hand; du är värd en sådan lycka. Du glömmer, svarade Sam löende, ätt jag har min systers giftermål att bekräfta och hennes son att uppfostra, för att ej ens nämna min uppsigt öfver de ombygnader och förändringar du bestämt vid Crowshall. Det förra blef, med mr Eltons tillhjelp, snart fullbordadt. Pet blef erkänd som sir Marks maka och hennes son såsom arfvinge till hans rang och gods. Hon återvann snart helsa och skönhet. Läsaren af Den siste af sin ätt; som hittills varit så öfverseende mot författaren, skall, som han hoppas, icke neka honom en sista begäran: må han föreställa sig, att resan till Italien är fullbordad och sir Walter Herbert med sin lyckliga brud på vägen till Crowshall; der alla deras vänner äro församlade att emottaga dem. Jublet och. glädjebetygelserna voro om möjligt ännu lifligare på den lyckliga dagen, än då baroneten tog. sitt arfvegods i besittning, ty folket hade erfarit prof af sin husbondes gifmildhet. Nya, lägre räntor hade blifvit beviljade, lidna orättvisor godtgjorda, och hoppet om bergning och en lycklig framtid log dem till mötes. Då vagnen köm till bron vid Newark, ljöd ett verkligt engelskt Lefvel dem till mötes från en talrik skara till häst, som tåligt afvaktat deras ankomst. Den anfördes af gamle Giles och Sam, hvilken, efter gifna och emottagna helsningar, till följd af .sin väns önskan steg upp.i vagnens. : Lyckönskningar och välkomsthelsningar mellan vännerna ville aldrig taga slut, och de