Aftonbladet – 6 maj 1858, sida 2

VO — — — ..—Dvm——— 2! HNSS—————. kyrkogårdeti, öppnade den och tog fram det besynnerliga instrument polisministern i Paris låtit göra är honom — ett. fac: simile af det polisen fann i Roderick Hastings gömmor. Vid himlent utropade Sam, som åter tog sin tillflykt till-boken, hvilken han barihanden; här är ju en ritning på den, längst ner på sidan der beskrifningen på hvalfvet står. En sådan narr jag var, som ej kunde begripa det. j Nil nisi claves, sade juristen leende. Vi-måste-nu bedja våra läsare följa oss till mördarens gömställe, hvilkens hjerta darrade af fruktan vid hvart och ett af de väldiga slag han hörde af de kraftiga armarne ofvan jord. Han var blek, icke af samvetsförebråelser, men af trötthet; ty han resonerade så, att den man som känner ånger är en vanlig, lumpen bot, och han gjorde sig en ära af att följa ett system. Fångad, mumlade Han; fångad i min egen snara, och det just nu, då jag vunnit seger. Nan har förrådt mig. Det är allt en följd af den menskliga svagheten. Hade jag strypt henne i rättan tid, så skulle jag nu ha varit säker — säker. Det är hårdt att dör, fortfor han, då mina pulsar slå af helsa och styrka, och lifvet ännu kan hafva så många jutningar för mig. Mod, Roderick, modt, fortfor han efter en stund. Ännu är ju räddning möjlig. . Han satte sig på ett stenblock och började öfvertänka sin ställning samt borik hvarje öjlighet till flykt. Det var tydlig Iflyktsort blifvit upptäckt och att hans föröljare fast beslutat att med våld bana sig väg ditin, men det var icke. lika säkert att le ännu visste utgången inåt koret. Det var hans sista hopp, och ban steg pp för att pröfva dess tillförlitlighet.