Aftonbladet – 6 maj 1858, sida 2

Bladet ådagalägger, att lagen icke gör någor skilnad emellan katoliker, protestanter, o. s. v. utan blott handlar, såsom ock titeln tillkännagifver, om sådana som -bekänna sig till:den kristna religionen utan att vara medlemmar af statskyrkan. En god lutheran kan ha utträdt ur statskyrkan och sålunda med rätta betraktas såsom dissenter. Madam Solaas deremot. måste, i trots af att hon är katolik, juridiskt. betraktas såsom medlem af statskyrkan, då hon icke-anmilt sig att vilja derifrån utträda. Pastor Lichtle är således icke straftbar efter dissenterlagen, lika litet som efter någön: annan lag. Han har ej gjort något annat än att meddela en medlem af statskyrkan altarets sakrament enligt den: romerskkatolska kyrkans: former, och sådant är honom ingenstädes förbjudet, lika litet som statskyrkans prester äro förmenade att åt en katolik, :som derom -anhåller, meddela nattvarden efter vår ritual. Morgenbladet berättar emellertid i ett senare nummer, att stiftet kommer att anställa undersökning om saken och sedermera sannolizst anställa aktion emot hr Lichtle. Aftenbladet tager sig af detta mål anledning att anställa en betraktelse öfver den splittring, som för närvarande är rådande i det inre af sjelfva den protestantiska kyrkan, enkannerligen hos dess tongifvande medlemmar. Den starka religiösa rörelse, som i flera år beherrskat sinnena, somhemtade nya krafter af Sören Kirkegaards himlastormande, af hr Lammers genom sjukliga och öfverspända betänkligheter framkallade utträdande ur. statskyrkan, har slutligen i en alltför hög grad öfverväldigat dem, hvilka borde hålla stånd emot -allt lärdomsväder,. som .det heter. Man kan således ej undra -på att den religiösa oron spridt sig äfven till de jemförelsevis mindre bildade. Det kunde, yttrar slutligen Aftenbladet, isanning icke gifvas vår kyrka någon: eftertryckligare varning att i detta afseende vara på sin post, än att madäm Solaas, förestånderska för en -protestantisk småbarnsskola och dagligen omgifven af en statskyrklig trosvakt af andliga och religiöst sinnade män, i fulla 9 månader kunnat vara hemlig medlem af katolska kyrkan, utan att man på allvar förmärkte oråd. Uti en. recension öfver en, här nyligen i öfversättning utkommen -skrift af H;.F. Schmidt, Framställning -och vederläggning af Roms anspråk i förhållande till .de evangeliska m. m., berättar Svenska Tidningen, att öfversättaren af anförde skrift, äfvensom biskop Fahlcrantz föga dela de eljest temligen allmänna sangviniska. förhoppningarne om sanningens makt att under hvilka förhållanden som helst ovilkorligen göra sig gällande, och-att döma af den politik, som vår värde kollega följt i religionsfrihetsfrågan, synes han lika litet som öfversättaren och biskopen vilja göra sig saker till en slik delaktighet. Man påminner sig nemligen ännu ganska väl hurusom tidningen i början syntes vilja förorda reformen; derpå villigt öppnade sina spalter för skarpa kritiker emot det kungliga förslaget; slutligen förklarade sig väl ingenting ha emot samvetsfrihet i allmänhet, men på inga vilkor kunna godkänna dess praktiska genomförande i den riktning som dess försvarare yrkade; det vill med andra ord säga i det kungliga förslagets; y någonting annat yrkades aldrig af dessa. Dessutom vore ej ännu tiden inne, man vore ;) mogen o. si v.. Vi kunna ej neka oss nöjet ut här ur Christiania-Posten för den 29 April anföra ett ställe, som just handlar om dessa slags åsigter, denna afvaktningsteori. Vi besripan, säger det norska bladet, ehuru viinsalunda dela en sådan åsigt, dem som prinipenligt motsätta sig all religionsfrihet, emelan de i sjelfva verket uti religionen endast je ett medel att hålla den lättrogna massan i tyr och derföre anse religionsfriheten som en jelfmotsägelse. Men vi kunna icke fatta dem, om försäkra sig vara den mest obegränsade eligionsfrihets. mest obetingade anhängare, nen icke desto mindre:i några enstaka affall rån deras egen kyrka vilja se ett bevis för utt religionsfrihetens tid ännu icke ärinne för ss. De likna dessa försvarare af konstitutiorel frihet, hHvilka tro, att folken icke äro nogaa för en sådan förr än deras egna opinonsvänner kunna vara säkra på att få bli de verrskande. ss