Aftonbladet – 6 maj 1858, sida 2

Foster Nvar och en at dessa Innehar. Härat följel ock, att ingen annan än den; som eger-rösträttighel vid nämde val, kan för riksdagsmannuarfvode debi teras. 3 KONGL. TEATERN. Oaktadt tillgårdagens spektakelitvenne nys stycken voro annonserade, hade dock en högs fåtalig publik infunnit sig i kongl. teaterns salong. Det första stycket, med titel Ett hem är en af dessa proverber af Octave Feuillet som på senare tider vunnit ett så. välförtjen bifall på de franska teatrarne. Och af alle de nya riktningar, det franska lustspelet ha att uppvisa, torde denna, som representeras a! Feuillet, vara den mest poetiska. . Äfven Et hem, som i originalet heter le villagep. vittnar om sanningen häraf. Thomas Rous vigre (hr Almlöf) är en gammal ungkarl, som hela sitt lif igenom flåckativerlden omkring utan att. någorstädes hafva uppslagit sina bopålar. Af en händelse kommer han att besöka en ungdomsvän, Georges Dupuis (hi Broman) och dennes hustru (fru Westerdahl). hvilka, afskilda från den stora verldens bul: ler, lefva i en liten småstad. Rouviere finne sin vän förändrad, gammalmodig och tillskrif. ver detta hans hustru, hvilken han förmoda utöfva ett otillbörligt välde öfver sin man För att rädda denne ur slafveriet, föreslår har honom att med sig göra en-resa ut i verlden Dupuis lyssnar med begärlighet till detta för slag, och sedan Rouviere lofvat ordna saker med hans hustru, rustar han sig I ordning til! resan. Rouviere har härigenom tänkt skaffe sig ett tillfälle att tukta fru Dupuis för de nångåriga lidanden hon förorsakat hans vän Hon mottager dock underrättelsen om resar med mera lugn än han förmodar, hon finne: det naturligt att hennes man måste längta ef. ter en smula frihet; hon medger att hennes kärlek till sin man varit måhända något ego istisk, men hon kan ej utan sorg tänka sig huru förändradt deras fredliga hem skal blifva, der hvarje stol, hvarje vrå påminner om flydda sälla dagar. Hennes ord göra et djupt intryck på den sjelfviskt beräknande verldsmannen, och han börjar högakta denne qvinna, -hvilken han nära nog föraktat. Har inser huru grymt ,det vore att slita dessa åldriga makar ifrån hvarandra, och:i stället föl att yrka på resan, vill han nu.afråda sin vär derifrån. Men nu är denne den ifrigaste för saken, ingenting kan hindra honom derifrån. hvarföre Rouviere, hvilkenås bättre menniska segrat; för bonom framställer. en berättelse om huru han för fem år tillbaka just på denna dag befann sig påett värdshus, kämpande med döden och utan att någon vän omgaf hans sjuksäng, blott kalla hjertlösa fremlingar: då, säger han, kände jag hvad ett hem vill säga, och min egoism blef krossad... Dupuis bli rörd af denna berättelse, han tager af sig de ena resplagget efter det atidfa, och omfamnande sin hustru, tillkännagifver han sitt beslut att stanna hemma och förmår äfven Rouvigre att slå sig ned hos den för, sin återstående lefnad. ; : Sådant är i korthet innebållet af detta intagande stycke, hvars behag ingen, som har något sinne för det poetiska, borde kunna förneka. Stycket tycktes. dock blifva temligen kallt emottaget af publiken, ehuru enhvar af de spelande med värma och förtjenst återgaf sina ganska Svåra Partier, synnerligen hr Almlöf, hvilken vi sällan sett så lyckad. å Det andra stycket deremot, Zn valdag af Th.-Overskou, är temliger; .underhaltigt och vittnar mindre godt för-teaterstyrelsens förmåga att välja stycken tillsin repertoir. Styckets hufvudperson är en f.d. handlande, som nödvändigt vill blifva riksdagsman, ty han inser att han är den ende söm vet hvadstatens väl fordrar, och han byggå på sin blifvande riksdagsmannaverksamhet de mest svindlande förhoppningar. Vid det blifvande valet har han också all utsigt att blifva vald, ej just på grund af sina förtjenster, ty han har ej någon annan än att kunna hålla långa, svassande och orimliga tal, men till: följd af flera medverkande omständigheter. En ung tjensteman, som älskar hans dotter, inser faderns olämplighet för riksdagsmannaskapet och uppställer sig såsom valkandidat emot honom samt vinner genom en tillfällighet seger. Den förkrossade folkvännen vägrar att upptaga honom till sin svärson och vill gifva dottren åt en af sina valmän, men då det upplyses att denne gifvit sin röst i det afgörande ögonblicket åt motkandidaten, erhåller denseriare dottren, och svärfadren får trösta sig med att en tidningsskrifvare åtager sig att framställa saken som en uppoffring å f. d. handlandens ock folkvännens sida till förmån för sin: svärson, samt ned hoppet att vid nästa val lyckas bättre. Ar. Torsslow ds: ä. uppbar förträffligt hufvudolen och gjorde deraf allt hvad som kunde söras: Men stycket är långdraget, saknar vandling och är ej utmärkt för någon särdees humor; Några situationer äro roliga nog, ärdeles der den blifvande representanten öfvar sig att hålla tal, ref äfven detta blir röttande i-längdens Om teaterstyrelsen vill bevärdiga den -danka teaterrepertoiren med någon uppmärksamet, så finnes det i sanning andra stycken, som ;enom sitt inre värde och verkligt dramatiska ntresse lämpa sig långt bättre att upptaga än krala konjunktursaker såsom detta, hvilket