Aftonbladet – 6 maj 1858, sida 2

ÖH UM OH HBUIIJjOJ OO — Det tillhör mig, sade han-att möta den fiende, som så: länge förföljt våt familj och nuv fulländat: sin: bantvaf brott, genom det fega lönmordet på min vän... Jag kan 6j äfstå denna pligt till en annan. Förgäfves sökte Martha hindra honom; förgäfves sökte hennes bror öch Sam förmå honom:att ändra sitt beslut; det kunde icke rubbäs. Nåvälv,. såde den senare, vi skola följas åt på samma gång; om du har en pligt att uppfylla, så har äfven jag en, ej mindre helig — vänskapens. Du har en syster att lefva för, sade baroneten, söm ogerna såg att Sam blottstälde sitt lif. Tänk på Pet. Och du har en trolofvad att lefva för,, svarade denförre.. Tänk på Marion. Vi hafva båda lika heliga band: Sir Walter Herbert ryckte ett bloss ut en af sina tjenares händer och gick förut; tätt följd af Sam, Elton, Georg och sina öfriga vänner. De kömmal! sade Roderick, då han hörde deras steg. Nu är allt hopp förbi.. Han släckte varligt lampan, på det han måste hafva tillfälle att sigta rätt och ntvälja åt sig ett värdigt offer, innan han sjelf blef igenkänd. Walters gestalt, då han kom framåt den hvälfda gången med blosset i handen, var den förste som mötte mördarens blick, och han stod der, förlamad af häpnad och förfäran. För första gången i hans lif, kanske, hade förskräckelsen fått makt med honom, och han darrade. Det är en dröm! Det måste vara en dröm! skrek han; kunna de döda komma tillbaka? Jag kände hans varma blod på min hand, jag hörde hans sista jemmerrop.n Ha, bofl röt baroneten,; i det hän sprang