Aftonbladet – 4 maj 1858, sida 3

och. samvetsförebråelser. Han är säkert uppriktig, och i detta fall:skall Pet förlåta honom. Jag måste tala med min mor och Marion härom... Hvad Sam: beträftar, ser jag tydligt. att han tagit. sitt parti. Herren till Örowshall-återvände till rummet, derhan lemnat bankiren och sin vän. På vägen dit mötte han Alan nedanför trappan till öfra våningen. v Du har väl fört sir Mark till sitt rum? sade han. Det bästa i hela huset, sir Walters, svarade-den gamle mannen fryntligt; till ert. Walter kände sig ett ögonblick. frestad att blifva ond, men hofmästarens gråa Hår och vördnadsfulla utseende rafväpnade honom. Jag finner, sade han, att du föresatt dig att åtminstone för denna natt hindra mig att sofva i riddarerummet. TJUGONDEFJERDE KAPITLET. Du, som i den ljusa middag Ser en skuggestalt försvinna, Hör en röst från andra verldar, Hviska varning i ditt öra — Lyss till varningen! den rösten Kanske är från högre rymder Att dig skydda? ifrån faran; Som. du sorglös går till. mötes. Innan de gingo till hvila,meddelade sir Walter Herbert sina vänner det samtal, som nysssegt-rum mellan honom och.-hans gäst. Bankiren hörde det med nöje och afbröt honom ofta igenom utrop af öfverraskning : och bifall. Sam lyssnade derpå: understystnad. Himlen vare lofvad! utropade den: förre. I Den stackars vilseförde ynglingen har åter I kommit till besinning. Ne Brodren endast log. Ni tviflar ännu? tillade den förre. : Jag. medger att Jag ej har: förtroende till