Aftonbladet – 4 maj 1858, sida 2

qvinnas rättskänsla kan knappast misstaga sig i sådana fally, tillade den gamle mannen. Hön följer sitt hjertas röst, och den bedrar henne sällan. ! Jag skall tala med honom, sade Walter, i det han steg upp; det är bäst att jag tar emot honom ensam och får höra ändåmålet med hans besök. Jag skall bättre bibehålla mitt lugn och besinning, Sam, än du kanske skulle kunna, och skall derigenom löpa mindre fara att låta bedraga mig af min känsla. Han skall aldrig kunha:bedraga mig mera, svarade hans vän med ett bittert leende. Jag har lagt hans goda och onda egenskaper i hvar sin vågskål; och funnit de förra vara af noll och intet värde — han är en, förlorad menniska Ni dömer honom för strängt — jag hoppas åtminstone sån, svarade bankiren, hvilken till följd af sin naturliga välvilja hjertligt önskade, att sonen till hans gamle vän slutligen skulle visa sig värdig sin ädle fars namn. I verldens ögon, sir, svarade den förre, är sanningen för sträng, ty den kallar saker vid deras rätta namn, bär ingen mask och nekar att proklamera lasten såsom dygd. Om Pet har samma öfvertygelse. om sin man, som hennes bror,, tänkte Walter, så lärer allt hopp om försoning vara fruktlöst. Då sir Mark Raymond kom fram till Crowshall, blef han obehagligt öfverraskad genom underrättelsen att sir Walter och hans vän kommit flera timmar tidigare. Åter en ny förödmjukelse, tänkte han för sig sjelf. Jag måste nu:spela rolen af ångerfull för dem. Må vara då! Jag åtager mig saken, såsom en aktör får åtaga sig att utföra en dålig rol, besluten att göra det så godt han kan. : I hans högmod och fåfänga föll det honom ej ett ögonblick in, att hans tillbud or för