Aftonbladet – 3 maj 1858, sida 2

Jag sade er ju, upprepade mrs Herbert leende, att glädje sällan dödar. Är det en dröm? hviskade Pet och såg sig omkring. Nej, det eger sin fulla verklighet,, utropade sir Walter och fåttade hennes hand. -Lady Raymond, emottag era vänners lyckönskningar. Han tog Sam under armen och förde honom ut, med: den anmärkningen, att Pet skulle finna: sig mycket bättre, om hon lemnades i hans mors ock Marions omvårdnad. Himmelen har uppfylt alla: mina önskningar, sade Sam. Min syster har återvunnit sin sinnesfrid; hon kan åter möta verldens blickar, utan att behöfva rodna. Icke allthvad du önskar, anmärkte baroneten leende. Lifvet har en sällhet till att skänka dig, som du väl förtjenar — en hustru. Jag gifter mig aldrig, sade hans vän. Jag måste alltid förblifva Pets och hennes barns förmyndare.n I försalen mötte de den gamle hofmästaren Alan. Nåväl, Alan, sade hans herre, är riddarerummet i ordning ? Ja, sir Walter, svarade gubben med en suck. Godt. Jag skall sofva der i natt. Med dessa ord gick han in i biblioteket med sin vän. TJUGOTREDJE KAPITLET: Herrarne fingo denna dag äta middag ensamme på Crowshall, ty hvarken mrs Herbert eller Marion ville lemna Pet, hvars upprörda sinne behöfde all vänskapens och ömhetens lugnande omvårdnad. Glädjen har sina stormar, såväl som passionen, ehuru den lyckligtvis ej så ofta lider skeppsbrott. 7 : 7; Många gånger, midt under sin hänryckning tystnade Pet hastigt, utbrast i tårar och fråsade de deltagande vännerna med bedjande