Aftonbladet – 3 maj 1858, sida 2

dårskaps skull, så kan jag knapt beherrska mig. Hvad har jag lidit för din skull? Du, som alltid varit så god och omsorgsfull för mig. Ja, nu har jag verkligen gjort dig en tjenst, sade hennes bror leende. Hans syster såg frågande på honom. Rättare sagdt, är det Försynens godhet vi hafva att tacka för allt, fortfor talaren. Vare det långt ifrån mig att tillräkna mig en förtjenst, som icke tillkommer mig. Hur ofta under vårt lif har icke dess mäktiga hand synbarligen beskyddat oss. Äfvensom barn, utan föräldrar, utan vänner, undgingo vi pestsmittan af dåliga exempel, och ehuru fattiga vi voro, älskade vi alltid dygden. Det är sant! hviskade Pet med en suck. Och äfven sedan, fortfor hennes bror, följande samma tankegång, hur har icke samma mäktiga beskydd hvilat öfver våra företag — vi äro nu rika , Ja, äfven detta är sant. Vi hafva vänner. Ack ja, goda, ömma vänner ! Vi hafva sinnesfrid — ja, allt hvad hjertat kan eftersträfva. Ja, du har i sanning allt detta, sade hans syster rörd, och förtjenar det -äfven, men jag by Hon såg på sitt barn och började gråta. Min sinnesfrid är för alltid borta. Nej, icke så, utropade Sam. Dina pröfningar äro öfverståndna. Himmelen har återskänkt dig lyckan och lugnet. Se på mig, Pet; du vet att jag icke skulle kunna bedraga dig med ett falskt hopp: ditt giftermål var lagligt. Ett svagt rop undföll Pets läppar och hon sjönk sanslös till hans bröst. Då hon återhemtat sig från den svimning, hvari den våldsamma sinnesskakningen försatt henne, låg hennes barn vid hennes klappande hjerta och höll sina små armar hårdt lindade kring hennes hals. Marion, mrs Herbert och Walter stodo omkring henne,