förslaget är rikt. Men om man härvid, som motstycke till denna frågas förra del. eller det flitiga bruket af Guds ord, skall förstå ett flitigt beyående af Herrans nattvard: så förekommer det oss något öfverdrifvet att fästa vid Herrans nattvards begående eiv sådan vigt, att man i konfirmationsstunden skall förbindas till ett flitigt begående af detsamma. Ty härvid ligger den faran nära till hands, att hela den höga handlingen, samt med detsamma hela den religiösa handlingen förvandlas till en utvärtes verkhelighet, i likhet med katolikernas bedjande vid sitt radband. Vår gällande kåtekes har otvifvelaktigt ganska välbetänkt lemnat detta fritt åt hvar och ens egen sjefpröfning, och handboken kräfver i detta fall icke heller några förpligtelser. Men jemförer man dernäst i öfrigt det nya handboksförslagets frågor med vår närvarande handboks, så kan i öfriga delar innehållet anses icke hafva undergått någon förändring genom denna bearbetning. De förpligtelser till ett kristligt lefverne, till kärlek mot Gud och nästan, till trohet och lydnad mot Gud och Christus, hvilka innehållas i de två första frågor, hvilka nu göras konfirmanderna, innehållas äfven i den första af de frågor, som enligt det nya handboksförslaget skola föreläggas dem. Af tron, rätt fattad och förstådd. följer äfvenledes en kristlig lefnadsvandel. Men när man känner de olika sväfvande begrepp. som man i alla tider har fäst vid ordet tro. samt huru de ortodoxa gerna förkättra såsom otrogna dem, som afvika i någon mån från de gamla läroformerna, så ser det nästan så ut, som skulle man härigenom, såsom genom ett slags munklöfte, velat framförallt förpligta de unga konfirmanderna till ett strängt bokstafligt fasthängande vid de kyrkliga läroformerna: Den gällande handboken har genom den eftertryckliga vigt, som hon i särskilta frågor fäster vid lefvernet, äfven i detta fall. itminstone i våra ögon, ett obestridligt företräde. På grund af det pu sagda hålla vi före, att, hvilka delar af det nya handboksförslaset än må vinna stadfästelse, det i allmänhet ika litet skall tillfredsställa kyrkang upprikiga vänner, som det skall draga till sig dem, wilka äro på väg att afsöndra sig från henne. j Än mindre skulle det lyckas förqväfva det vaknande religiösa lifvet och binda detsamma rid en föråldrad död formalism.