Aftonbladet – 1 maj 1858, sida 2

märkte baroneten, och äfven Alan tycks vara lummig om dess tillvaro. Ingången dit är endast känd af migp, svarade Mabel. Kännedomen derom har alltid hållits bemlig inom vår slägt. Jag tänker icke dölja den, sade hennes brorson. Det har redan varit alltför många hemligheter inom vår familj. Så har det i sanning varit, .svarade Mabel suckande; och :kanske gör du rätt häruti. Du är nu familjens hufvudman och skall snart vara den ende återstående ättlingen deraf.n Sedan hon underrättat honom om ingången till familjarkivet, tillade shon: Du skall der finna min brefvexling med den man jag en gång älskade, ända till vansinne, och för hvars ärelystnad jag uppoffrade naturens heligaste band, aktningen för mig sjelf — ja allt utom hvad som i verldens ögon gäller för ära. Läs hans ;bref, Walter; döm sjelf om .den verkan de skulle hafva på ett ungt och passioneradt sinne, en liflig inbillningskraft. Kom ihåg i hvilken enslighet, i hvilken okunnighet om verlden jag uppväxt — och döm mig sedan. Mina Krafter gifva vika, återtog hon efter någon -tystnad. Under min hufvudgärd står ett litet skrin; gif mig det. Baroneten steg. upp och gjorde som hon bad. Bekhåll det, sade Mabel; jag vill ej röra dervid. ; Hvad innehåller det? frågade Walter. .Bevis på Rodericks brottslighet. Du behötver icke öppna det nu; vänta tills jag är död. En af hennes brorsons första omsorger vid ankomsten till London hade varit att efterskicka den värdige presten, mr Wharton, hvilkens förmaningar och böner han hoppades skulle göra något intryck på den döende qvinnans förhärdade. sinne. Han kände sig sjelf vara