Aftonbladet – 1 maj 1858, sida 2

alltför ung att framträda som varnare, tillrättavisare, att lägga i dager de stora fel som voro en följd Så hennes högmodiga och hämdgiriga sinne, och öfverlemnade således detta uppdrag. åt en vida lämpligare person. Det klappade sakta på dörren; han öppnade den och presten inträdde i rummet. Jag lemnar er, min faster, för en stund i denna värdige mans sällskap. Lyssna till hans ord, hemta tröst och lugn af hans böner — låt hans förmaningar vara er en hjelp att med ödmjukt sinne gå den sista vigtiga stunden till mötes — Flera timmar förflöto innan baroneten åter blef kallad till sin frändes dödsrum. Då han inkom, såg han med tillfredsställelse att hon såg lugnad ut. En stilla frid tycktes hafva intagit bennes så länge oroliga själ. Jag dör i frid, hviskade hon och slöt sina ögon. Efter några ögonblick öppnade hon dem -åter, liksom hade hon blifvit återkallad till jorden af någon hastig besinning. Walter! Walter! utropade hon. Hennes frände knäföll vid sidan af bädden och tog hennes utmerglade hand i sin. Lofva mig att icke sofva i — i — Hon drog en djup suck och allt var slut. Varningen eller bennes begäran, hvad helst det nu måtte vara, blef osagd. Hela saken gjorde icke något djupt intryck på Walter Herbert då, men sedermera kom han ofta ihåg dessa ord. Efter att hafva gifvit nödvändiga förhållningsordres, for han till Harleystreet, der han träffade sina båda vänner; meningen var att stanna i London öfver natten och på morgonen gemensamt återvända till Crowshall. Först sent på aftonen började sir Walter erinra sig skrinet, hvilket han öppnade i juristens och sin väns närvaro, Det var till största delen uppfyldt af bref, skrifna vid olika