Aftonbladet – 29 april 1858, sida 2

Hon vågade ej utsätta sig för byfolkets forskande blickar, rädd att de ihenies upprörda drag skulle läsa de stridiga rörelser, som NR hennes bräckliga och föråldrade gestalt. A Han triumferar öfvermodigt nog, mumlade hon med: ett hånlöje på sina vissnade läppar, då jubelropen nådde hennes öron. Många års arbete är omintetgjordt; men hvarföre skulle jag sörja deröfver? tillade hon efter en stunds tystnad. Hade den som jag närt vid mitt hjerta ej visat sig ovärdig min kärlek, skulle jag uppehållit honom på sin plats, mot hundra arfvingar. ; Hör! hör! upprepade hon efter nya glädjeyttringar. Hvad bjertat är svagt. Roderick är nu en tiggare och tanken på hans uselhet och förnedring utplånar minnet af all hans grymma otacksamhet. : Hon blef åter lugnare; minnet af det löfte hon gifvit Dick återkom för hennes tankar, och hon kände inom sig en tillfredsställelse, som hon ej kunde öfvervinna. I alla händelser,, tänkte hon, har den hårda orättvisa jag och min mor fått lida, blifvit tillräckligt hämnad: två lif för ett, att icke tala om Mabels förstörda lycka. Må den laglige arfvingen glädja sig; som Roderick har sått får han skörda. Men må hans fiender taga sig tillvara, så länge jag lefver, att de ej förfölja bonom längre. Må de lemna hönom : sin: frihet och sitt lif; det är allt hvad jag fordrar. Dessa och likartade täånkar genomkorsade Nan Willis verksamma hjerna, den dag då Walter Herbert. ankom till sitt fädernegods. Omkring. midnatten: var, hon lugnare och steg uppför att söka hvila, då hon hörde, eller tyckte sig höra fotsteg i den lilla trädgården midt för bostaden. Hon smög sig sakta till fönstret och lyssnade. Jag skulle kunna skilja dessa. steg, från tusende, tänkte hon. Den unge tigern,som för miste om sitt rof, återvänder till modrens ula.n CS