Aftonbladet – 29 april 1858, sida 2

förste,, som skulle meddela sina grannar den lyckliga nyheten, och han höll sitt lötte. Våra läsare kunna lätt tänka sig den sällhet, som denna afton lifvade alla i det lyckliga. hemmet vid Harleystreet. — Äfven Pet glömde sina :sorger och log gladt då hon motBR barndoms lekkamrat. ötet mellan baroneten, hans mor och Marion egde rum utan vittnen. Mrs Herbert gret af glädje då hon slöt sin son i sina armar och lade sedan tyst hans hand i Marions, hvilken förgäfves sökte uttala sina lyckönskningar. Rang och rikedom äro nu sannerligen minav, hviskade han. Men ack, jag eger dock en ännu ädlare skatt, mot hvilken de äro af intet värde — den kärlek jag vann, då jag var fattig och utan namn. O, måtte jag kunna göra mig förtjent deraf — måtte min lägre natur förädlas genom denna englalika godhet som först vann mitt hjerta. s Följande dag lemnade den lyckliga familjen London. I Newark möttes de, ej endast af godsets underhafvande till häst, men af: många ortens ståndspersoner. Från Newark. till Crowshall var det ett oupphörligt triumftåg. Det ville aldrig taga slut på folkets högljudda jubel. Vid börjary af byn möttes sir Walter af den vördnadsvärde kyrkoherden, hvars försvagade krafter ej tilläto att taga en verksam del i den erhållna hyllningen; den unge ädlingen sprang genast ur vagnen, då han fick se den vördnadsvärde mannen och tryckte bjertligt hans hand. Försynens vägar äro underbara, sade den gåmley och hur förblindad är ej den brottslige! Mottag min välsignelse och min lyckönskan. Nicholas Pim, som stod bakom den talande, förblindad af tårar, kunde icke säga ett ord för glädje och rörelse. Hur olika svar? ej! detta. .mottagande mot det som Roderick och Mabel rönte? Men hvar var Nan Willis nu? — ensam i sin koja med dörren stängd för alla besök.