Aftonbladet – 29 april 1858, sida 2

hem. Hvarje rum hade någon tradition med sig — hvarje porträtt gaf den trogne tjenaren anledning att förtälja någon anekdot, tillbörande historien eller familjen. Berättarens minne var, såsom en gammal krönika, fullt af rika sagor från hängångna tider; en legend om krig och kärlek, pröfningar, faror och äfventyr. Detta, sade Alan, medan de fortsatte sin vandring genom de stora salarne och gemaken, är riddarrummet, och har från gamla tider varit begagnadt till sofrum af familjens hufvudman. Min stackars herre, sir Harry, gick aldrig ditin efter sin ladys död. Den gamle mannen suckade och berättade på baronetens begäran den grymma list, hvarigenom Roderick Hastings och den brottsliga Mabel förstört hans husliga lycka. Ej underligt, tänkte vår hjelte, att min farbror ej. kunde fördraga det., Som han emellertid ej hade något skäl att hysa en dylik ovilja derför, yttrade ban genast sin önskan att få det iordningstäldt för sin räkning. Icke detta rum, Walter,, sade mrs Herbert rysande. Jag vet ej hvarföre, men det ligger ett hemskt förebud i dess dystra prakt. Jo, min dyra mor, just detta rumn, svarade den unge mannen leende. En ny tid skall, som jag hoppas, dagas öfver familjen, en tid af kärlek, buslig lycka och förtroende. Dessutomp, tillade han, tycks det knapt finnas ett rum här i huset, vid hvilket ej en mörk legend är fästad, och jag har ingen lust att af en sådan orsak försaka den bästa lelen af mitt hus. Jag tänker sofva häri natt. Naturligtvis kom. intet vidare motstånd i råga; dämerna hade egentligen inga rimliga nvändningar att göra; dock kunde de icke fvervinha en besynnerlig fruktan, att det var tt olyckligt beslut. Medan de stodo vid östra fönstret öfver vortiken -och. beundrade den sköna utsigten le hade framför sig, fingo de se en gosse i ivr konima ridande uppföre allekg rn