Aftonbladet – 29 april 1858, sida 2

Det klappade sakta på dörren. Det är han ! Signalen upprepades ånyo. Jag skall icke öppna, mumlade hon; jag skall icke bryta mitt löfte till Walter Herbert. Hvad helst må hända. i denna natt, så skall ej mitt hjerta och min hand hafva någon del deri. Det svåraste profvet för hennes föresats var dock, då hon hörde honom ropa moder, utanför fönstret. Dyra moder! upprepade han åter med hycklad ömhet. — Det var verkligen Roderick Hastings, som i hemlighet kommit till byn, i hopp att erhålla Nans bistånd till utförande af sina onda anslag. Förråda honom visste han väl att hon aldrig skulle kunna. Rädd för sin egen svaghet, tryckte den olyckliga qvinnan händerna mot sina öron, för att utestänga ljudet af den röst, som en gång varit henne så kär. Nära en timma förflöt, innan hon vågade ändra sin ställning, och lampan i rummet hade slocknat. Hon smög sig varsamt fram och öppnade litet på fönsterluckan, tidigt nog att se den mörka skuggan af en man försvinna på gångstigen. Sonens namn sväfvade på hennes läppar, men med en beslutsam min tillslöt hon åter luckan och kastade sig ned i den stol hon nyss lemnat. Nans goda engel hade för en gång segrat. Det var lyckligt för Crowshalls unga egare att folkets glada fest och. dans. på den stora gräsplanen framför boningshuset räckte ända till dagningen; -hvem vet hvad som annars kunde händt? TJUGOFÖRSTA KAPITLET. Välkommen, död! Mitt mål är vunnet; Hvad mera har jag väl att lefva för? — Det var med tillbörlig stolthet som Alan, den gamle hofmästaren, följande morgon förde sir Walter, hans moder-ochgäster genom hans förfäders gamla och vördnadsbjudande