Aftonbladet – 28 april 1858, sida 3

I Jag vet allt, afbröt hennes gäst, och det kr just emedan jag: vet. allt, emedan jag vet hur grymt nicblifvit .bedragen, och hur ädelt. hi uppfört er under oförtjenta lidanden, som jag kommer, för att bedja er anse mitt hem som ert, och .mig som :er syster. . . I Jag är ej otacksampn, snyftade Pet; nej, i sanning, det är jag icke... Om jag tvekar är et för: er egen skull; Hvad skulle. .verlden tägå omen så opassande: vänskap? Å I Verldenb upprepåde miss Barnard leende; Gud::vare lof!: min lycka beror ej på dess klander eller beröm; jag skulle ej vilja uppoffra en enda känsla — då mitt hjerta säger mig att den ej är orätt — för att vinna dess gunst, Säg således att nivill komma, annars måste Jag ropa hit, Dick, för att genom hans inflytande utverka ert bifall.n ; Er godhet har redan gjort det, var svaret. Förtjust att hafva vunnit sin önskan, tog Marion båda Pets. händer i sina och kysste henne på kinden. Jag är säker, att vi skola blifva vänners, utropade hon gladt —:nej, systrar, ty jag vet att Dick anser dig som en syster, . Oc den der lille kamraten; tillade hon; den ber jag dig ej om tillåtelse att få älska — det tänker jag göra utan lof.n Det är omöjligt att: -beskrifva hur lycklig Sam var. . Han var till öfverdrift känslig för allt som rörde hans syster. Den minstå likgiltighet eller vårdslöshetemot henne var ett stygn i hans hjerta. . Han följde: deras samtal; gissade dess innehåll, och då han såg Pet emottaga kyssen — inseglet på framtida vänskap — fattade han Dicks hand och hviskade i hans öra? ; Hon är i sanning en engell Martha, Pet och hennes barn följde dem till Harleystreet. (Forts.)