Aftonbladet – 26 april 1858, sida 2

Han stred i sömnen; ehuru han ej var vaken, kände hån sitt hjerta slå; han tyckte sig känna, att det.endast. varen dröm, men -likväl kunde han icke vakna. Nästa föreställning i det gyckelspel som plågade honom var det kalla, dystra cellfänfolket; han: kände. väl igen det; han hade forom Varit inspärrad der, i Lancaster Castle. Den inskärning han gjort i ett af jemngallerna för. fönstret: var ännu qvar,. tyckte han, öch han lyssnade, såsom fordom i verkligheten, efter fångvaktarens steg — meii han kom icke. Den sofvandes bröst höjde sig, och han suckade tungt: Han vaknar snart, sade mr Gray, som under hela natten icke: tillslutit sina ögon, utan hållit dem stadigt fästade på sin reskamrat i kupån. Men Bens dröm var icke ännu slut. Han tyckte sig. stå; vid domstolsskranket, inför den domare som deporterade honom. Han kände ganska väl igen honom på hans lugna, värdiga utseende, hans skarlakansröda drägt och peruk; en sak förvånade honom dock under sömnen ; han kunde ej förstå hvarföre hans nye: bekante, mr Gray, satt bredvid domaren, och! svängde med en liten svart sammetsmössa, samt stirrade på honom med ett högst besynnerligt uttryck. Den svarta mössan, nog visste han hvad den betydde. Åter höjdes bröstet häftigt: han ansträngde sig våldsamt — och vaknade. Hur nu! Hvar äro vi? utropade han. Omkring trettio mil från London, svarade hans reskamrat. Ben jäspade. och ville sträcka på big, men Hans händer kunde icke skiljas åt — han begrep ej hvarföre: Hans första tanke var att han. invecklat sig i kappan; men till sin fasa fann han att en del af drömmen var kann — han hade handklofvar på sig. Under Hera minuter satt ban stumaf raseri och! öfverraskning och stirrade som en fångad varg på sin vördnadsvärda vän. Hans näta