Aftonbladet – 26 april 1858, sida 2

yYttradt med mycken häftighet, tycktes ej kunna kbkaka hans nya väns tillit, sorti synbarligen var! ae litet misstänksärn, som Han sjelf var uppriktig. 5 I E ill skydd möt spasiier som deh värdiga madhen förklarade sig vara fallen för, då han reste, hade -hanmed: sig :ew butelj konjak, som hahs reskamrat önskade dela med hönörd, då, som han med ett grin sade, han också brukade hafva spasmer. Den gamle, vänlige menhen afstod hela buteljen åt honor — kunde -han väl göra mindre för Härrys vän? Ben anlitade den så flitigt; att, innan natten var till hälften förbi, var ej en droppa qvar och han sof. Den gamle gentlemannen tycktes på intet vis besvärad af hans tunga andedrag — Vi kunna gerna utan öfverdrift kalla det: hans ljudeliga snarkande; tvärtom, efter att hafva betraktat honom en stund med uppmärksamhet, spred sig ett förnöjdt leende öfver hans ansigte och hans skarpa, blå ögon blinkade på ett eget och uttrycksfullt sätt. Andtligen! mumlade han och drog djupt efter andan. Han tog sin reskappa och bredde den öfver den sofvandes knän. Då han fann att detta ej störde honom, var hans nästa företag att mycket varsamt taga pistolerna ur hans bälte. Kanske var han rädd att de kunde brinna af under natten och skada honom. Ett par förträffliga pistoler, de här,, tänkte ban; rätt så säkra 1 mitt förvar som i hans. Den förrymde missdådarens långa och tunga sömn räckte ända till dagningen, Han drömde att han hade sitt eget hus och var trefligt.bosätt i det nya hemmet med Bet, som höll sina armar kring halsen på honom, gret och klappadle honom: Midt under dessa ömhetsbetygelser tyckte han att hon försökte sätta et ar handklofvar på honom, och då han förerådde Henne detta bedrägeri, förändrades hennes. drag. hastigt till Amen Corners. . Vålnaden stirrade på honom: med .-ett spöklikt leende,