Aftonbladet – 26 april 1858, sida 2

Af hvilken ? Densamme gentlemaniien, för hyärs skull ni blef deporterad — bankiren; mr Barnard, sit Walter Herberts förmyndare. Papperen, pustade Bill; de fördömda papperen. Intet vidare samtal egde rum dem emellan, och under följande halftimme fortsatte de vägen. under tystnad: Vid dess slut hördes den skarpa hvisslingen; de voro framme vid stationen; trainen stannade, och mr Wield samt tvenne polisbetjenter syntes. vid. vagnsdörren. Tillåt mig presentera erb, sade. hans reskamrat, för mrs Gray och hennes döttrar., Polisbetjenterna småskrattade, då de hjelpte ner fången ur vagnen. Just då kloekan slog tolf samma dag inträdde mr Wield till mr Elton i hans arbetsrum och lade de vigtiga papperen på bordet framför honom. En envis bestl sade han. Jag var tvungen lofva att alldeles lemna åsido anklagelsen för mord. Blott på detta vilkor kunde jag få dem. Kanske var det i alla händelser ej mycket förloradt; han kunde ej ha blifvit lagförd derför här i landet. : Mr Elton skakade med värma talarens hand, obeskrifligt glad att hafva erhållit dessa angelägna bevis; ty oberäknadt det nöje hvarje hederlig man måste känna vid att omintetgöra låghetens anslag, erfor han den personliga tillfredsställelsen att hämnas den grymma orättvisa,som blifvit tillfogad hans ungdomsvän. Från hans bostad foro de till mr Barnards kontor i City. Våra läsare kunna lätt tänka sig den värdige mannens glädje, då certifikatet på hans skyddslings lagliga börd låg i hans händer. Ej att hanstillgifvenhet för Dick blefstörre, emedan han var arfvinge till ett högt namn och rikedom — han hade längesedan besegrat en sådan dårskap — men för de glada förhoppningar på framtiden det skänkte hans barn. Om blott den käre gossen nu kom tillbakan, sade hah, skulle jag ej hafva något mera ouppfyld önskan. (Forts.)