Aftonbladet – 26 april 1858, sida 2

ni nedrige bedragare! Jöj hi är just en riktig prest, nil, ; Mr Gray tög lugnt upp sin plånbok och tog fram derur ett porträtt af Bill och börjäde i den osäkra dagningen jemföra det med originalet. Först, såde han, ,innän ni. lät raka er, var jag sjelf osäker; mustacher och: skägg försköna somliga så mycket — men man kan ej misstaga sig på den der näsan, Bill, och ögonbrynen -sedan.b Bill skar tänderna i raseri; detta gyckel var ännu svårare att fördraga än fängslandet. Ha stigt böjde han ned hufvudet och gjorde ett häftigt anfall emotsin -tillfångatagare, som lika snabbt böjde sig undan och gaf honom ett hårdt. slag på tinningen med hans ena pistolkolf. Låt bli den der leken, anmärkte han helt kallt; den duger inte. Från detta ögonblick uppgaf fången alla försök till motstånd, och. tårar — de första sedan mångä år — bröto fram i hans blodsprängda ögon, Att tänka, det han ej skulle få njuta något af alla sina skatter! Nå välv, sade Kan efter en paus, jag är Bill Spuggins. Jag vet det. Och jag har guld till ett värde af mer än tvåtusen dollars i den här lådan. Mitt — med rätta mitt. Mr Gray hostade; han var för höflig att bestämdt motsäga honom. Och jag vill dela det med er, sade bofven med lägre röst, om ni bara tar af de här fördömda manchetterna och vi skiljas som vänner från hvarandra. Hans reskamrat skakade på hufvudet. Hur mycket vill ni ha? frågade Bill med förtviflad röst. . -Allt hvad ni eger skulle ej kunna fresta mig, var svaret, och anbudet är ändå — jag medger det — ganska hederligt; men oberoende af tillfredsställelsen att göra min pligt, är en ännu högre:summa utfästad för ert tillfångatagande.