Aftonbladet – 24 april 1858, sida 3

verk. Bitt bidrag till kännedomen om tillståndet i Italien. Följande berättelse, meddelad af det påfliga partiets ifrigaste organ i Frankrike, tidningen Univers, och hvilken sedermera gjort sin rund genom Europas flesta tidningar, lemnar ett märkvärdigt vittnesbörd om det djup af. förnedring och samhällsuppplösning, hvaruti Roms presterliga administration för närvarande befinner sig, och som så bjert afsticker emot den lysande tafla öfver Kyrkostatens nuvarande ställning, som nyligen uppdrogs af grefve Rayneval, Ludvig Napoleons ambassadör, hvilken fann allt i förträffligt skick. I Velletris domkyrka förvaras en madonnabild, som står i högt anseende bland folket. Denna bild, som med undantag af ansigtet är helt och hållet öfverklädd med guld och prydd med halsband, ringar, nipper m. m., bortstals skärtorsdagen. Som den enligt bruket under den heliga veckan var öfverhängd med ett violett kläde, kunde stölden verkställas utan att förlusten genast blef bemärkt. Men på långfredagsaftonen erhöll presten en biljett, affattad i ungefär följande ordalag: Undertecknad som känner tjufven och den ort, till hvilken madonnabilden blifvit förd, är villig att upptäcka allt, men på tre vilkor: 1:o strafflöshet för mig sjelf; 2:o min lifdömde broders befrielse; 3:0 en ränta af 10 scudi (40 rdr) i månaden. Undertecknadt Vendetta. Sedan presten förvissat sig om stöldens verklighet, skyndade han att meddela denna besynnerliga och oblyga skrifvelse till delegaten, monsignor Giordani. I stället för att genast låva efterspana brefskrifvaren, hvilken säges vara en at dessa lifdömda banditer, som undkommit och flyktat upp bland bergen, hvarifrån de ej sällan djerft nedkomma för att plundra, skref delegaten till Rom efter förhållningsorder. Påfven, som utan tvifvel blef ledsen öfver auktoriteternas brist på beslutsamhet, men som derjemte fruktade, att bilden kunde gå för alltid förlorad, och att folket skulle börja knota, lät svara, att han för denna gång och i anseende till särskilta omständigheter antoge det första vilkoret, men befalde att de båda andra skulle formligen förkastas. Under dessa förhandlingar bibehöll styrelsen i Velletri fortfarande tystnad öfver händelsen; men då Vendetta fann sina förslag ha blifvit förkastade, utspridde han sjelf underrättelsen om stölden, och skref på nytt, att han ville nöja sig med strafflöshet och 500 scudi (2000 rdr) på en gång. Då folket påskdagen fann den heliga bilden fortfarande öfvertäckt, uppstod ett tumult, djerfva män uppstego på altaret, ryckte bort den violetta duken, och nu återstod icke mera något tvifvel: platsen var tom! Nu utropade några af Vendettas vänner: jesuiterna ha borttagit madonnan! och genast störtade hopen ut ur kyrkan till jesuiterseminarium. I ett ögonblick blef allt derstädes plundradt, sönderslaget, förstördt, och munkarne, till antalet tio, misshandlades, flera bland dem erhöllo svåra sår. Tjenstförrättande biskopen titularbiskopen af Velletri är kardinal Macchi, rämste ledamoten i det heliga kollegium) uppsteg nu i predikstolen för att tala till folket, men man hörde ej på honom, han måste åter nedstiga, beledsagad af hvisslingar. Och nu ljde ett uppträde, som lärer synas otroligt för svenska läsare. Vendetta uppsteg sjelt med en ofantlig dolk i handen på predikstolen och böll derifrån till församlingen följande tal: Tålamod! Degoda fäderna äro oskyldiga! Det är ingen annan än jag som borttagit madonnan. Men jag vill återställa henne, så framt regeringen, hvilken jag lemnar betänketid till i morgon afton, samtycker till de vilkor jag föreslagit. Stilla er derföre, skrik ej längre; mina kamrater äro beväpnade likasom jag. Senare underrättelser meddela, att banditen vid sitt utträde från kyrkan greps af den sent omsider anlända vakten och fördes fängslad ll Rom, efter att ha utan några vilkor uppsifvit stället, der bilden förvarades, och hvilken sålunda kom till rätta i oförändradt skick.