Aftonbladet – 24 april 1858, sida 3

På Adelphi hotel bjöd hans nye bekante, af idel tacksamhet, på en delikat middag och de finaste viner, som bofven drack under det han i bemlighet skrattade åt hur listigt han lurat den gamle mannen. Vid hvilken timma afgår trainen? frågade han. Tjugo minuter efter åtta, svarade hans värd. Klockan var nu sex och hans gäst anmärkte, att han nätt och jemt hunne afyttra något guldsand och skaffa sig passande kläder. Mr Gray ville dock ej höra talas om; att han skulle lemna huset för sådant lappri. En skräddare och en barberare kunde ju skickas efter. j Men jag har ej pengar,, invände Ben, ehuru guld fullt upp. En småsak! försäkrade hans nye vän och anhöll enträget att få vara hans bankir, samt trugade på honom tjugo sovereigns, under försäkran att ännu mer stod till hans tjenst, om det ej var nog. Underligt att säga, var det verkligen nog. Ben var troligen alltför varsam att genast plocka alla fjädrar af den gåsen, som lade sådana gyllene ägg. Han stoppade således penningarne i fickan med ett törnöjdt grin, och upprepade endast sitt favorituttryck: En sådan löjlig, gammal narr! Skräddaren blef efterskickad och guldsökaren visade sin smak vid valet af kläder: ljusgrå panta!onger med breda, svarta och röda ränder utåt sidorna; purpurröd sammetsväst med förgylda knappar, blå frack med dito, grå hatt och silkesnäsduk. Det tror jag duger! sade Ben, under det han lade in hvad han köpt i den nya nattsäcken. i Mr Gray,log välvilligt; måhända var han öfver alla simpla fördomar angående valet