oc Ett käl rioksbref till Robespierre. För kort id sedan försåldes i Paris en samling autografer, bland hvilka fanns följande till Robespierre stälda krifvelse, som väckte icke litet intresse: Medborgare! Ända sedan revolutionens början har jag älskat er. Men jag var gift och visste beherrska min passion. Nu är jag fri — min man har stupat i Vendee. Jag gör er denna förklaring inför det högsta väsendets ansigte. Det är icke någon lätt sak ör en qvinna att muntligen aflägga en bekännelse, sådan som den följande; men må papperet cmottaga ien. Ni är min högsta gudomlighet och jag erkänaer ingen annan på jorden. Jag betraktar er som min skyddsengel och vill icke lefva under andra lasar än era. Om ni är fri, vill jag tillhöra er för ifstiden. Jag är tjugotvå år och bjuder er som hemsift de egenskaper, som fordras af en äkta republisanska, samt 40,000 livres i räntor. Jag afvaktar ert svar. Af fruktan att min mor skulle förebrå mig det steg jag tagit, skrifver jag poste restaute., Hvad atgång saken fick förmäles icke. SEORRNSDEUREEESORAE