Midt i detta hvimmel hade en främling under flera af de senaste veckorna dagligen infunnit sig, och gissningarne voro mångahanda rörande hans namn och motiverna för hans dervaro. Han hvarken köpte eller sålde, kunde således icke vara köpman. Bomullsprisernas stigande eller fallande hade ingen synbar verkan på hans nerver, och han visade lika mycken likgiltighet för indigo, ris och socker. Hvad ville han? Hvad hade fört honom dit? Hvad hette han? voro frågor som lika ofta blifvit gjorda som obesvarade. Allt hvad de ihärdigaste lyckats utforska, var att han hette Grey, bodde på Adelphi Hotel, betalade sina räkningar punktligt, tog emot inga besök oeh ganska få bref, Ingenting kunde vara-mera anspråkslöst än denna persons yttre, hvars ålder tycktes vara omkring fyratiofem eller femtio år. Han var af medelmåttig längd och mager, hade genomträngande blå ögon och gråsprängdt hår, samt bar alltid svarta kläder och hvit halsduk: Med ett ord: att döma af hans utseende kunde man anse honom vara antingen en methodistprest, f. d. advokat, eller skollärare. Om hans aktningsvärdhet uppstod intet tvifvel, sedan man förvissat sig att han drog vexlar på Gladstone och att chefen för denna aktade firma nickade då han mötte honom. De flesta af våra läsare veta troligtvis att en nick af Gladstone är så god som ett rekommendationsbref i Liverpool. Många försök gjordes att utforska den mäktige köpmannen i ämnet, men ntan framgång. Hans svar på alla frågor rörande mr Gray voro alltid desamma. Lt En märkvärdig man — verkligt utmärkt isin väg j . Och sedan log han med en hemlighetsfull min. i