ännu fattat något afgörande beslut i afseende på Frankrike: Man är sannerligen, ers kongl. höghet, svarade den listigekorsikanaren, i icke ringa bryderi i detta hänseende, och jag förmodar, att-ett råd af-ers kongl. höghet, som så väl känner detta land, skulle vara särdeles välkommet. Hvad menar ni de allierade makterna böra göra? Hvilken chef bör man väl gifva denna så svårstyrda nation? Gascognaren önskade ett svar och icke några frågor; emellertid spörjer han, om valet ännu var träffadt. Ni, hr grefve, borde ha kännedom derom. Ja, saken är i det närmaste afgjord, trots Bourbonernas -enständiga yrkanden. Det tycks mig, hr grefve, som vore denna familj här temligen främmande, och att hvad som isynnerhet göres Frankrike behof, det är en fransk chef, och en, som icke har någonting att förebrå revolutionen. Ja, .otvifvelaktigt. Att det bör vara en man med tillräckliga militära insigter. Jag är af fullkomligt samma tanka som ers kongl. höghet. En man, som förstår den större förvaltningen, som gjort sig förtrogen med Europas mtressen. Alldeles, ers höghet, alldeles! Fortfar, jag ber. En man, slutligen, som suveränerna haft tillfälle redan lära känna, och hvars karakter vore en borgen för hofsamhet och redliga afsigter. Ers kongl. höghet, hvad ni gör mig äran säga mig, är alldeles detsamma som jag redan tagit mig friheten både säga och skrifva. Ännu mer, jag har vågat antyda åt hvilken, enligt min åsigt, det skulle vara lämpligt att anförtro vårt fordom gemensamma fäderneslands öden. Vid det han sade detta, tycktes Pozzo vördnadsfullt vända sin blick mot Bernadotte, som, knfvande sin glädje, yttrade leende: Och skulle -det vara för närgånget att fråga, hvilken person er erfarenhet utsett? Jag slår vad, att ers kongl. höghet redan gissat det. Jag kunde misstaga mig, hr grefve; nämn, för all del, hvem det är som fått er röst. Ni önskar det, ers kongl. höghet. Nåväl; det är... jag sjelf, ja, jag sjelf, som är fransmany militär, administratör, som känner Europas intressen; och som är personlig vän med nästan alla suveräner. Var det icke dessa vilkor ers kongl. höghet uppstälde ? Bernadotte, ursinnig öfver en dylik mystifikation, steg upp från bordet; och säker på att den ryske gunstlingen ej skulle vågat den, om ej czaren afvetat och tillåtit den, lemnade han: Paris morgonen samma dag, då grefven af Artois der höll sitt intåg midt ibland fiendens trossvagnar: och under eskort af de qvicka ord, som Beugnot och några andra nyomvända rojalister tillagt hornom. — ÄAA