Aftonbladet – 22 april 1858, sida 2

nedomrjag. varit i tillfälle att vinna äfven om dessa förhållanden, kan jag icke annat än nära ett ganska grundligt tvifvel om armåns påstådda hängifvenhet till sakerna, sådana de äro. Är det någon kår, på hvilken kejsaren skulle kunna i nödfall lita, det vore då det -kejserliga gardet, men ett bevis bland många på huru olika ställning emot detta den öfriga armån. intager, föreligger temligen talande i ett yttrande af en liniekapten, med hvilken jag en gång kom i förtroende att tala om en möjlig resning inom Paris; men — framsatte jag — kejsaren eger ju inom hufvudstaden enhel armå, den skall vara stark nog att beskydda honom mot hvilken revolutionär rörelse som helst! Icke sant? — Beskydda honom — var det nonchalanta svaret — det blir gardets sak?. . Hvad min kapten dervid ytterligare inom sig. menade; det öfverlemnar jag åt er sjelf att supplera: Jag behöfver icke säga er, att alla dessa militäradresser. om den orubbliga enighet, hvarmed -armån i farans stund skall samla sig kring tronen; kring den unge kejsarens vagga?, o: s. v., betyda härvidlag icke det ringaste. Ni har utan tvifvel fällkomligt insett, att allt detta endast var mer eller mindre lyckligt utförda variationer öfver en från sjelfva Tuilerierna utgången Pmot d ordre?, och det är öfverflödigt bemärka, att af 1000 personer, som undertecknade den, erhöllo de 999 först genom aftrycket i Moniteur kännedom om deras innehåll. (Forts. följer.)