Aftonbladet – 22 april 1858, sida 2

se på:hur ni beröfvas edra rättigheter; och derföre så — om ni behöfver något, då vi komma till England, att sticka i handen på domaren, så skall ni få det — vore det ock mitt sista guldstycke.n : Allt! allt! utropade Euphrasia och svängde med armarne i luften; jag var född att åter uppbygga det gamla huset. Både Sam och hans kompanjon hade yttrat en liflig önskan att se den grotta, der Amen Corner och hans medbrottsling dolt sig, och för att uppfylla deras begäran begåfvo de sig älla på denna färd, strax efter frukosten, under Dicks anförande. På vägen måste han åter berätta händelsen vid Amens tillfångatagande och plågsamma död. Han förtjenade sitt öde, sade Sam. Han tyckes hafva varit en af de samvetslösaste nidingar som funnits. Det var rätt åt honom, tillade Webb; att hänga hade varit för. godt åt honom. Rysligt att tänka, tillade han, att ett sådant odjur skulle vara man till er syster. Detta sades åt Georg Chason, som ånyo bad dem attaldrig i Marthas närvaro göra någon hänsyftning på Amen Corners rysliga död. fter flera timmars vandring kommo de fram till den uttorkade flodbädden, i hvars na brink ingången till hålan var belägen. Stället hade för djupt inpräglat sig i. Dicks och Georgs minne, att de skulle kunnat glömna det. Den förre visade vägen. Här är förskräckligt mörkt., sade Webb, lå alla voro inkomna i grottan, hvars storlek cnapt kunde skönjas vid det svaga ljuset från nn. lykta. Sam såg sig omkring, rysande. Jag kan föreställa mig hvad den uslingen kulle lida, sade han; blind och plågad af mn brännande törst, på ett sådant ställe! Gud r rättvis, Dick, tillade han och lade sin and på vännens axel; hans vägar äro allid rättrådiga, ehuru icke alltid vi med vårt vaga förnuft kunna fatta de medel, genom vilka han leder allt till en god utgång. Forts.)