Aftonbladet – 22 april 1858, sida 2

lyckade försök; mitt: vittnesmål skall väl a något, och mr Wood-har funnit bland :den stackars Cusacks papper — eller rättare Charles Merryweathers, ett intygande, hvari han bekänner icke endast sitt ovärdiga uppförande emot er mor, men äfven genom hvilka medel han tillegnade sig era föräldrars vigselattest. Ett moraliskt men icke lagligt bevis, svarade Dick med en suck. Låt oss ej tala mera härom. En af hennes förföljare bar befalt sina brott med. sitt lif. -Måtte Gud förlåta honom, ty jag-tror att han dog ångerfull. Den värsta förbrytaren skall-ej heller undgå sin dom. Vi skola lemna allt åt tiden: Jag tror, sade Sam, med en blick på sin syster, att det är den bästa hämnaren. Samma afton hade direktören och hans fru en lång och vigtig öfverläggning. Som våra läsare kunna föreställa sig, rörde den ctt maktpåliggande ämne, då den ädla Euphrasia verkligen nedlät sig att begära sin lägre hälfts råd och medgifvande: ) Smickrad af en sådan ovanlig bevågenhet, skulle han naturligtvis gått in på de orimligaste förslag; för att göra Webb rättvisa, gjorde han det emellertid nu med en glad Beredvillighet, som talade mer för hans hjertas godhet än hans beräknande klokhet — då han nemligen satte på spel alla sina mödosamt förvärfvade besparingar. Föreställningen att hafva en verklig baronet till fösterson smickrade mrs Webbs romantiska sinne. Hon började anse sig som en slags enkebaronessa eller lady Herbert, då hon adopterat vår hjelte, och hon öfvertalade sin man att ställa all deras förmögenhet till hans godtfinnande, för att sätta honom i stånd att förfäkta sin rätt. Dick, sade direktören, då de träffades följande dag, det vill säga, jag menar sir Walter — t Kalla mig Dick, afbröt den unge mannen. Nåväl då, sir Dick! — det faller sig mer naturligt. Jag och missus — nej, missus och jag hafva tänkt så, att vi icke ämna stå och