Aftonbladet – 21 april 1858, sida 3

Ack, smärtaninig icke med ett sådant ord! Säg det barab so po 4 ; i Kyss mign,, sade jätten, eller, tillade han, rädd: att hafva, plågat henne, lofva satt göra det, då jag är död; det dröjer. icke länge. Vag känher hur Nifvet smyger bort lika sakta tom du brukade göra, Jå du var barn. och jag låtsade sofva.x Pet böjde sig ned öfver honom oeh tryckte sina läppar mot hans panna, medan hennes varma tårar föllo. på hans kind. , Gud välsigne dig! mumlade han. Du-har åldrig vetat, hur. högt jag : älskat dig, -Jag tyckte mig: vara såsom ett barn med dig — be var fullt :menniska endast. vid din sida. D menniskörnas hån. och råa undrån hade bppretat mig, blef jag åter lugn den stund jag såg dig le. Du skall icke glömma ;mig,, tillade han och tog hennes hand i sin, fastän vi aldrig träffas mer. i bJo, i, himmelen, svarade: Pet, NE i Jätten såg på henne, som: om han; ville råga om han skulle blifva! inlåten der, ty han ade länge hyst en obestämd fruktan, att hän ar en varelse skild från den öfriga menskheten; men hennes blick och hennes ord fvo honom tröst. ; Hur skulle han kunnat betvifla en försäkran: från hennes läppar? Han log och upprepade flera gånger: I himmelen.n I Sam såg att .den sista stunden var nära; han ville bespara sin syster den smärtsamma åsynenh deraf, och hviskåde åt Dick. att föra bort henne, men ömbheten har fin hörsel.. Pet vägrade att lemna tältet, der hon sade det vara hennes pligt att stanna. ; i Då den sista -striden var slutad, då hon tillyckt sin beskyddares ögon: och åter -tryckt än kyss på -hans-panina, räckte hon handen till Dickoch sade: Nu är jag ÖR Han tog barnet på amen och ledde henne derifrån, (Forts.)