Aftonbladet – 21 april 1858, sida 3

ler vrede mera; hade! det ej varit för den ödslika blekheten, Skullö han varit sig alldeles lik, som i sin helsas dagar. , Han blir nog frisk, hviskade Pet, sorå warsamt smög sig till.Brodern; se hur lugnt han andas; febern har upphört. ud Sam ryste. Han visste att det var döden. Doktor Bawning hade sagt honom att det kulle-så gå. Gud vare lof! sade han lika sakta, xatt han är fri från plågor.o Då barnet fick se sin morbror, räckte det upp sina små armar och bad honom taga sig. og öppnade sina ögon och lvg matt vid.åsyhen af gruppen framför sig. Sam, Dick, Pet, sade han, i det han långsamt upprepade deras. namn, ,alla räddade! Då har jag ingenting att sörja öfver i denna verlden. Räcken mig edra händer. I voren e enda som älskade mig. I drogen er icke lindan med förskräckelse för min syn — icke var det mitt fel att jag blifvit så olik andra menniskor, tillade han med en suck. Du har varit min bäste och trognaste vän, sade den tacksamma Pet; och föll på knä vid hans sida. Ack, hvad skulle väl mitt öde ra utan dig? Alltför rysligt att ens änka pål Jätten sträckte fram sin stora hand och strök hennes silkeslena lockar. Den hvilade så lätt, så ömt på dem. Du skall föra henne härifrån; sade han ill brodern, lofva mig det; hon passar icke för ett sådant lif som här vid grufvorna. Kom håg, tillade han, att Pet skall hafva allt vad jag eger. Webb har detii sitt förvar Är det ingenting, alldelesingenting jag kan söra, för att bevisa dig min tillgifverbet. käre jode Gag, snyftade Pet. Jo, en sak, svarade den döende mannen, men lofva mig att du ej blir ond på mig.n