och utan någon den fingaste ordsesling. — Vd förliden gårdag af politieborgmästaren hållet förhör i poliskammaren utröntes, rörande denna hemska tilldragelse, följande: Den mördades namn är Otto Leonard Fagerström, faktoriarbetare vid Motala mekaniska verkstads härvarande varf, 19 år gammal. Mördaren, Carl Otto Andersson, äfven arbetare vid nämde verkstad, fylde i går sitt 18:de år och är särdeles läng till växten. Fagerström är född här i staden, Andersson åter från landet; hans fader är bonden Anders Håkanson i Örtomta by af Östra Ny socken; flyttade hit hösten 1856, der han, efter att hafva tjent på åtskilliga ställen, slutligen fick plats vid Motala verkstad. Carl Ottto Andersson nekade vid förhöret ej till gerningen, i början påstående sig dock ej hafva haft för afsigt att mörda Fagerström, utan att endast gifva honom en minnesbeta. Slutligen förmåddes dock Andersson till afgifrande af följande bekännelse: Emellan Andersson och Fagerström hade sedan en tid någon osämja varit rådande, yttrande sig hufvudsakligen i ömsesidigt utdelade skällsord, af hvilka ett, hänsyftande på ett tillfälle då Andersson varit rusig, isynnerhet tyckes hafva gått honom till sinnes. Sistl. lördag hade de båda arbetarne åter ifligt munhuggits med hvarandra, hvilket hade till följd, att Andersson fattade det ohyggliga beslutet att mörda sin vederdeloman Fagerström. I detta ändamål hade han på lördagen uti jernhandlanden Åbergs bod vid Gamla torget köpt en större fällknif, hvilken dock i sitt dåvarande skick ej ansågs duglig till mordets utförande. Söndagen hade han hållit -sig inne hela dagen, oroligt grubblande på sitt hemska förehafvande. Om måndagen hade;han å verkstaden sli pat den för mordgerningen inköpta knifven:och der efter, så väl måndagen och tisdagen -som -onsdägen, lurat på tillfälle att utföra mordgerningen, hvilken han ansåg lämpligast låta sig göra en afton. Emellertid hade han ingen af de nämde dagarre kunnat finna något passande tillfälle. Slutligen i torsdags afton, då arbetarebefolkningen lemnade verkstaden, hade han följt efter Fagerström, som i sällskap med fyra kamrater, af hvilka tvenne dock lemnade denne vid Oscar Fredriks bro, gick efver denna i sällskap med den tredje kamraten, faktoriarbetaren Oscar Lindahl, vidare öfver Carl Johans torg, der Fagerström, då han vände sig om vid statyen, varsnåt den eftergående Andersson oeh yttrade till Lindahl: Se den länge, utan att i det ringaste af denne ana något ondt. Vägen fortsattes uppför Slottsgatan, der Fagerström och Lindahl ingingo på en krog och druckp öl, hvarunder Andersson stannade utanför, tilldess de båda andre åter utkommo, dervid ånyo varseblifvande Andersson utan att fösta något afseende vid honom, och togo vägen Slottsgatan uppföre till Norr Storgata, på hvilken de togo af till venster, utan att vidare bekymra sig om den eftergående Andersson, som nu påskyndade sina steg, hann sitt olyckliga offer ett stycke upp på gatan och. utförde, smygande sig bakom det, -med orden: Se, der har du!s: det hemska mordet. Andersson visar ingen särdeles ånger öfver sin gerning och röjde ej ringaste sinnesrörelse vid underrättelsen om att den sårade aflidit. Ny polisundersökning kommer att hållas innan målet förvisas till rådhusrätten. Obduktion å den döda Kkroppen är anordnad. — Lönmordet, vittnande om den djupaste feghet, är i allmänhet främmande för det svenska nationallynnet, som älskar att se sin fiende i ögat. Anderssons handling sätter honom : sålunda rid sidan af dessa fega lönmördare;-som befolka de italienska städernas gator och gränder, och stämplar hans gerning med ännu: högre stegrad afsky. Hvarken mördaren eller hans offer voro vid tillfället af starka drycker öfverlastade. (Norrk.T.) — Man har berättat för oss en rätt rolig historia, utan att dock vilja uppgifva stället der den passerat eller vilja lägga två finger på bibeln och svära på att den är sann. Emellertid — relata referimus. En abriksidkare märkte sedan någon tid, att smärre partier ull, som han användt i sin rörelse, försvunno under händerna på: honom. Alla efterforskningar voro fåfänga; tjufven blef oupptäckt. Af: en tycklig händelse fann den bestulne en dag. ett: temligt.omångsrikt paket i närheten af ett öppet stående: kälarfönster i sin gård, hvars innehåll bestod af ul. För att gripa på bar gerning tjufven, som troligen gt paketet der för att hemtas vid lägligt tillfälle, mdes ett par polisbetjenter i gården; och en dräng posterades med en tjärborste och: dito. burk i: källaen, för att sätta märke i ansigtet på bror Långfinser, när: han kom, till igenkänningstecken. Det blef 1väll — ingen kom. En af polisbetjenterna, som ville se efter om drängen ännu var i källaren på sin post, stack hufvudet fram mot källarfönstret; men. i amma ögonblick var tjärborsten i synen på honom, ch den arme fan i ordets hårdaste mening — nedvärtad. På rop af drängen (som tyvärr ej blifvit unlerrättad om polisbetjeningens. närvaro): Huär ha vi jufven; störtade husets folk ut och behandlade den stackars polisbetjeningen ganska omildt, tills missförtåndet. slutligen upplystes. Den: så oskyldigt bevandlade bekom af fabrikanten en riklig vedergälling, öch den egentlige tjufven upptäcktes sedan i n af fabriksarbetarne. Men från svärtan kunde först volistjenstemannen efter några dagar blifva .fullkomigt fri. . (Norrk. T.)