Aftonbladet – 19 april 1858, sida 3

kade al blod! ÅT örkdan i has klädsel var synbart att han varit invecklad i en häftig strid. Pet låg på knä och baddade hans panna med ättika ; jätten Jöppnade stundtals sina matta ögon och såg på henne med ett svagt leende, liksom han vore nöjd attåhon blifvit räddad. Vid sin brors röst sprang den unga qvinnan upp och slog sina armar kring hans hals, häftigt gråtande. Han är döende, utropade hon; döende, och för min skull! ; Saken var snart omtalad. Ett parti stråtröfvare från grufvorna hade varit närvarande vidi aftonens. representation; . efter dess slut bjödos Webb och Gog att dricka med dem, men icke nöjda med deras sällskap envisades de att äfven Pet skulle deltaga i deras dryckeslag. Hon vägrade. Ett slagsmål uppstod, hvarunder all denna förstöring egde rum. Hade det ej varit för Gogs mod och styrka, som emellertid fick, ett våldsamt slag i hufvudet, så är det ej möjligt att säga huru våldsamheterna skulle ha upphört. Ja, i sanning upphör ej mitt hjerta attslå af fasan, sade mrs: Webb, som nu för första gången bröt sin tystnad, då jag tänker på den fara! för hvilken vi varit utsatta. Hvarfören, tillade hon med klagande röst, ack hvarföre hafva vi fått denna farliga gåfva, skönhet, af naturen! En af hennes åhörare, åtminstone, önskade inom sig att hon blifvit välsignad med en liten portion af den sällsynta artikel som kallas: sundt förnuft, men nu var icke stunden att göra henne några: förebråelser. Det var hon som icke allenast påyrkat resan till grufvorna, utan äfven öfvertalat Pet att åter uppträdå på scenen. Pet, sade Sam, jag skulle önskat att du icke låtit öfvertala dig till ett sådant steg. Det var en — (Forts.)