Aftonbladet – 19 april 1858, sida 2

att vinna deras bevågenhet som han förut undvikit dem. Gif mig er hand, sade han; L ären nog rätta sorten kamrater ändå. Nå, hvad har ni väl trott oss om att vara? frågade Dick. Hm, jag lär väl få lof att tala om det... Jag inbillade mig att vi hade träffats förr. Hvar då? Åh, jag vet inte... i Manchester, kanske. Då de båda unga männen hörde talarens identitet med Bill Spuggins sålunda -bekräftad, vågade: de-ej se på hvarandra, af fruktan att en blick kunnat förråda: deras tillfredsställelse. Manchester! sade Sam med berömvärdt allvar. Om ni någonsin kommer tillbaka till England, så våga er icke dit. De hafva nyligen knipit Forrester der. s Namnet var taget på försök; talaren visste bara att det var ett, som ej kunde vara främmande för hans åhörare. Om jag kommer tillbaka till Englandn, svarade denne, så behöfver jag inte börja mitt gamla handtverk igen. God behållning af vaskningen, eller huru ? Det kunde hända, sade den förrymde. Ni gissar inte så orätt. Då våra båda äfventyrare funno hvilken vändning saken tagit, läto de två eller tre dagar förgå, innan de omtalade sin afsigt att göra ett besök vid stationen, som amerikanarenis värdshus och kommissariens tält kallades. : Connor föreslog att göra dem sällskap, och ehuru föga de önskade någon följeslagare, tvang dem klokheten att ingå på förslaget. e Oaktadt all hans ögonskenliga uppriktighet, misstänkte Sam att han var spion.P dem. Rätta förhållandet är, sade deras kamrat,