Aftonbladet – 19 april 1858, sida 2

Du måste lemna mig, sade den. förre; Pet får ej sakna beskydd på ett sådant ställe som detta; du :har en större--pligt än vänskapens att uppfylla. Jag fruktar att vi båda måste öfvergifva vårt företag, svarade hans vän. Det är intet tvifvel att ju Miller och hans kamrater besöka. Webbs tält. Om Ben är den man vi förmoda, kan det ej blifva någon fråga om att han ej känner igen Gog; då ger han sig i språk med honom, och. den hedersmannen är alltför enfaldig att icke tala sannings På det sättet får han snart veta att vi äro vid grufvorna, och allt blir kändt. : För en stund uppstod tvifvel hos dem, huruvida det ej vore bättre om de genast begåfvo sig af. Vid närmare besinning funno de det dock vara klokast att dröja till. morgonen, då deras kamrater säkert skulle återkomma trötta och sömniga efter nattens förströelser. Det var väl att de blifvit varnade, då Millers och Bens sätt dagen derpå annars lätt kunnat locka dem att förråda sig. De tvenne bofvarne hade. ej. förr uppnått det ställe, der de båda vännerna träget voro sysselsatta att vaska sanden från botten af en liten : rännil, hvars vatten de ledt åt annat håll, än de: gingo rätt fram: till: dem. -Sam såg att de mot vanligheten voro alldeles nyktra. Jaså; sade Miller, nu hafva vi tagit reda på er till slut! Nå; hvad han I fått reda på då? svarade Dick. Vi Hafva sett Gog, sade gentlemannen med det borstlika skägget. Grog, menar ni. Det muntra skratt och obesvärade sätt, som åtföljde dessa ord, då deras anklagare trodde sig få anledning att öfverhopa dem med förebråelser, gjorde att äfven Bens tvifvel försvunno, och han kände sig nu lika angelägen