Aftonbladet – 17 april 1858, sida 2

tert har jag ej fått ångra detit Jag vågade ej längre möta Kaäns blick och gaf vika för dens. föreställningar, som jag numera både genom. himlensjochs. jordens lagar var pligtig att lydav Jag flydde: från mitt barndomshem med. min make. Flyddes; tillade hon med enröst; darrande af rörelse, utan, en kyss, ätan att säga så mycket som: Gud välsigne dig, min fader br Ack, gjagrmåste, ha varit vansinnig, då, jag kunde handla-så orätt. 2 4 Stackars Mariön såg blygt upp i-sin gode, öfverseende fars ansigte;Å hans närvaro tyckte: hon det skulle ha varit: eri handling af otacksamhet att säga ett. ord-till: tröst, ehuru myc: ket honsockså önskade.det. Felet delades af er fars, sade bankiren med godhet. Han borde hafva sökt ert förtroende, er vänskap; i stället att aflägsna er genom köld ockmaktspråka Jag kan ej döma? så, sade Dicks mor med sorgsen röst, och ehuru:många år förflutit sedan :dessychar jag aldrig upphört. att sörja öfver min svaghet. Ej för min måakes skull, tillade-hon, cack, han var idel godhet och kärlek. Vissa farmiljförhållanden gjorde det nödvändigt, att vårt.giftermål skulle hållas hemligt-till. dess Walter. blefve myndig; deraf kom den djupa enslighet hvari vi lefde i hans bostad-i Templet, derjag också gaf lifvet åt en isob. Aldrig: skall jag: glömma min makes innerliga tacksamhet för denna gåfva — huru. varmt. han nedkälläde Guds välsignelse öfver sitt barn. I sällheten af detta. ögonblick glömde jag alla. lidanden; jag såg endast mitt barns ljufva leende, Walters lycka; Ack hur lycklig. var. jag ejudål . Så kort var också minslycka som make; anmärkte: mr Barnärdmeden suck; jagsfattar väl er känsla. Te ; Det första moln på min lyckas himmel vat högst besynnerligt, Vid fleravtillföllen-hade: