Aftonbladet – 16 april 1858, sida 3

Jag är lika säker på det, svarade hans vän, som du på ditt. Då Roderick återkommit till sitt rum, var hans första omsorg att undersöka det paket baroneten så skickligt förskaftat honom. Dess innehåll icke biott bekräftade mr Ellsgoods uppgift, men bevisade ock att hans egna misstankar voro grundade, ty det utgjorde verkligen sir Gilbert Herberts fideikommissbref. Då han läste igenom det, fann han orsaken, hvarföre hans enka undanhållit det. Detinnehöll nemligen äfven förordnande om en lifstidsränta till den olyckliga qvinna; som så obarmhertigt bortdrefs från gården: Juristen hade rätt, sade han, en qvinna. som hatar, går långt i list och ihärdighet. Dyrt ha lady Herberts afkomlmgar fått plikta för sin farmors grymhet. Han höll pergamentet till ljuslågan och såg med begärlighet hur det sprakade och rullade sig tillsammans likt en lefvande varelse, och då han till slut bränt det till aska, kastade han det framför spiseln och trampade på det. Se sån, sade han, nu återstår blott en fara — att Walter Herberts son skall återkomma och göra anspråk, på sina förfäders gods. Hvad Mabel beträffar, kan hon icke göra mig någon vidare skada, sedan hon, genom den skandal hon tillstält, förstört mina förhoppningar på baroniet; nu trotsar jag henne. Hade mr Ellsgood varit närvarande och hört denna reflexion, skulle han troligtvis invändt, att det öfvergick hans begrepp när en qvinna kommit derhän, att hon ej kunde göra någon vidare skada. En gammal ungkarl går långt i bitande anmärkningar. : I god tid följande förmiddag kom en kapten Braey resande till Crowshall; han skickade upp sitt kort, och Roderick, som gissade hans ärende, tog genast emot honom,