utbrott. Hon har valt gin tid väl att meddela sig med min fiende. Lord och lady Mountjoy blefvo således bjudna för att insöfva min vaksamhet. Jag var en narr, som så när lät bedraga mig af henne.x Då mrs Montressor kom tillbaka, såg han genast af.eldep i hennes blick och den trotsiga krökningen på hennes läpp att hon lyckats. Tack! sade han, då hon smög ett hopviket papper i hans hand. Det innehöll blott tre ord: Paviljongen — midnatt — förbund. Han läste igenom dem två gånger, innan han var fullkomligt säker att hafva förstått dem rätt, Dyraste Adela, hviskade han, du har varit min goda genius. Denna lilla biljett var nödvändig för min lycka. Damen såg på intet vis nöjd ut med hans artighetsbetygelser, För min säkerhet, tillade han, Ack, nu förstår jag dig! Hon är värre, ännu mera hjertlös än jag trodde. O, Roderick, om jag varit din. hustru, skulle icke en hel verld lockat mig att förråda dig! Roderick smålog med en tviflande min; han kom ihåg huru tillgifven Mabel en gång varit honom. iTviflar du på mig? tillade hon förebrående, .Nej, Adela, svarade han; det var blott en flyktig tanke ELFTE KAPITLET. 8e här bevis, så tydliga Som klara böljan, der man ser Bet minsta sandkorn uppå källans botten. Shakespeare. . Roderick Hastings hade ett kort samtal med sir Mark Raymond. Så fallen denne var,