Aftonbladet – 16 april 1858, sida 2

Den qvinna, som öfverträdt en af moralens heligaste lagar, vågade tacka himmelen att den maka hon oförrättat var lika litet värd aktning som hon sjelf. För en man med den erfarenhet som Roderick Hastings var det oförlåtligt att kunna begå ett så stort misstag som han nu, i glädjen af sin triumf öfver Mabel, gjorde sig skyldig till: han gaf henne tillfälle att föroämpa den rival, som bemötte henne med så mycket förakt — en möjlighet att hämnas, som hon ej lät gå sig ur händerna. Med mrs Montressor stödd vid sin arm, närmade han sig den plats, der hans hustru stod, omgifven af alla ortens förnämsta damer. Med en qvinnas snabba blick märkte Adela, huru de närvarande af hennes kön drogo sig undan, då hon nalkades, och en känsla af fruktan kom öfver henne. Hon ville hafva bedt sin ledsagare föra henne ur rummet, men orden fastnade vid hennes läppar. Min söta vän, sade hycklaren, du är försumlig i dina pligter som värdinna. Mrs Montressor önskar blifva presenterad för dina vänner. d Mabels ögon sprutade eld — all den svartsjuka, det förakt, hon gömt inom sig under så många år, bröto fram i denna blick; äfven Roderick stod ett. ögonblick förvirrad och skrämd. Lady Mountjoy, sade hon, som min närmaste qvinliga frände, jag vädjar till er, i hvilka ordalag jag bör föreställa min mans mätress för mina vänner?, Är du vansinnig? frågade den bestörte mannen med hotande blick. Nej, jag har nu åter kommit till besinning, svarade hans hustru med ett förfärande lugn. I den afgud jag en gång tillbad ser jag numera endast en usel varelse, en kall, hjertlös bedragare, som jag genom