Aftonbladet – 16 april 1858, sida 2

märksamma ton han först antagit, började Roderick temligen oförsynt raljera med hans herrlighet öfver motiverna till hans besök — syftade på att han afvikit från sitt parti och sina princiver och att han ville ställa sig in hos ministåren. Att tänka sig att en Mountjoy skulle vilja ställa sig in — denna familj, som stått fast vid sina åsigter och fördomar, dygder och fel alltsedan Wilhelm Eröfrarens dågar. En grupp samlade sig småningom kring dem och alla började se intresserade ut. Det var äfven verkligen intressant att observera den utsökta takt, hvarmed den gamle ädlingen parerade sin motståndares obelefvade anfall — hans likgiltighet vid hvarje direkt förolämpning — hans lugna min vid alla lömska sidohugg. Anfallet blef så ridderligt upptaget, att flera af ortens adel, ehuru af motsatta politiska åsigter med päreny började förena sig med honom, och det blef fara värdt att samtalet skulle öfvergå till ordvexling. Lyckligtvis återkom i det samma sir Mark Raymond och tvisten fick dermed ett hastigt slut. Roderick genombröt den omgifvande cirkeln högst oceremoniöst och skyndade fram att möta honom. Hans vän lade ett litet paket i hans hand. Hur erhöll du det — med våld? frågade han, Nej, svarade baroneten; den skammen har åtminstone blifvit mig besparad. Din hustru tog mig synbarligen för någon annan.E Jag står i evig. förbindelse hos dig. Han stoppade paketeti bröstfickan, närmade sig den plats, der mrs Montressor stod, och bjöd henne armen; Har du erhållit bevisen på hennes förräderi? frågade hor, Ja allt — allt hvad jag önskar. Himlen vare lofb svarade hon,