Aftonbladet – 14 april 1858, sida 3

tresse — det är mitt anseende som står på spel. Denne Roderick keeps är -en slug bof; hädanefter får jag sjelf hafva ett vaksamt öga på honom. Hvad, ni misstror väl icke Bender? Ej hans trohet, men hans skarpsinnighet. Doktor Gore blef ytterst förvånad vid berättelsen om hvad som tilldragit sig i kyrkan. Hans första föreställning var att de båda männernas inbillningskraft spelat dem något spra:t — att. ensligheten, natten och tystnaden framkallat dessa gestalter, Först sedan -han sjelf undersökt grafven, blef han öfvertygadatt de talat sannt. Han fann locket afskrufvadt på Walter Herberts kista och hans lik försvunnet. Detta föreföll honom besynnerligast af allt, ty nycklarne hade under loppet af många år aldrig varit ur hans vård. Huru fåfänga, sade han, äro icke -menniskors försök att intränga i Försynens rådslag. Hennes vilja skalli sinom tid blifva spord.n Med denna reflexion återvände han hem, itföljd af mr Wield, som meddelade honor: sitt beslut att efter frukosten återvända till London, såvida de frågor, han önskade göra sin värd, kunde gifva honom de upplysninsar han -behöfde. Det behöfver knapt sägas att doktor. Gore örsäkrade sig vara högst villig att lemna all ipplysning och hjelp som stod i hans makt. Mr Wield tog fram sin annotationsbok, för tt anteckna hans svar. Jag erkänner, sade han, att jag först var ika villrådig med afseende på hvad som händt, om ni sjelf, hr doktor, men jag harnukomnit till en öfvertygelse — icke, såsom ni, geom ett långsamt :mediterande, utan på mitt ris — i ett enda hopp. -Det fins en bemlig ngång i kyrkan (Forts:)