Aftonbladet – 14 april 1858, sida 2

skaffa dess invånare tillfälle: att undkomma; många af dessa hade blifvit igenmurade, men en var qvar, hvars tillvaro endast var känd af ställets olyckliga egarinna. Den förde från hennes rum till en liten paviljong i parken; derifrån härledde sig hennes envishet att ej vilja lemna detta rum, och deraf kom också den noggranna omsorg, hvarmed hon sköt de tunga riglarne för dörren, sedan Therese aåflägsnat sig. Denna väg förde mer än eh gång mina förfäder till frihet och räddning, sade hon för sig sjelf, sedan hon med någon svårighet lyckats öppna lönndörrev, som skickligt var dold i den tjocka muren; den skall föra mig till hämd. Nästa minut letade hon sig ensam fram på den smala och krokiga gången. Våra läsare hafva säkert icke förgätit, att den trogne hofmästaren Alan vid sir Harry Herberts död lemnade det hus, der han tillbringat så många år, och flyttade till en liten bostad, som var belägen strax utanför parken. Han hade hört talas om Rodericks och Mabels ankomst; och denna nyhet hade på det högstaoroat honom. Deraf kommer intet godt, sade han vid första underrättelsen härom. Jag upplefver det väl icke, men kommen ihog mina ord, I som då ären med! Natten var stormig, regnet föll i strömmar och vinden tjöt och, hven i träden, som skuggade. den gamle mannens boning. Två gånger hade han tillslutit bibeln med de stora messingsknäppena, som han ärft efter sin farfar, och lika ofta öppnat den igen, för att läsa ännu ett kapitel — öfvertygad att, äfven om han lade sig, det skulle vara honom omöjligt att sofva — då han spratt upp vid en sakta knackning på dörren. Han reste sig till hälften från sin stol.