Aftonbladet – 13 april 1858, sida 3

Tyst! afbröt sonen; vi äro bemärkta. Han vände sig om, och såg att den person, som genom sitt inträde på kyrkogården stört deras samtal, var hans. nye betjent, -Bender. Mannen tycktes roa sig med att läsa namnen på gräfstenarne och se sig om litet, såsom man vanligen önskar göra, då man kommer till ett nytt ställe. Han tog vördnadsfullt af sig hatten, då hans herre gick förbi honom. Från kyrkogården vandrade mr Bender fram åt byn, och då han ej-hade något. bättre. att göra, tittade han in på värdshuset och bad om ett glas öl. Patience Jemnade honom det sjelf, ty hennes man var ej stillstädes. Han såg på henne med en forskande blick och syntes nöjd med hvad han läste i hennes hederliga ansigte. j : Ett vackert ställe det här, min fru, sade han. Ja, mycket :vackert. Och en präktig, gammal kyrka. Mycket präktig, svarade Patience. Ligga många begrafna i kyrkan? Ej 1 kyrkan, sade värdinnan; bara de stora ätterna, såsom Herbert och Foward. Grafvarne äro fulla af deras kistor, i . Hvad jag gerna skulle vilja se dem! Men jag kan, väl tro, att det: icke. så lätt låter, sig göra? —-—— Att få se Herbertskå fämiljegfaffen är ej så lätt. iDen har varit stängd, alltsedan sir Harry dog, och jag har hört Nicholas Pim säga, att doktor. Gore, kyrkoherden, aldrig lemnar ifrån sig nycklarne. Det är besynnerligt, tycker ni inte det? Det tilldrar sig många besynnerliga saker vid Crowshall, svarade Patience, som inom Nr sindrade Hvem denfrågvise gästen kunde vara. Innan mr Bender lemnade värdshuset, skref