Aftonbladet – 13 april 1858, sida 2

Blifva af med henne! ttropade qvinnan smärtsamt öfverraskad; den qvinna, gom så älskat dig; så syndat för din skull! Detta vore ett svartare brott än din otacksamhet emot den som burit dig under sitt hjerta — en mera sjelfvisk, låg och grym feghet än den: hämdlystnad, som jagade min stackars syndiga moder och hennes värnlösa barn ut från gården att omkomma i ovädret. Roderick, Roderick !n tillade hon, du har ärft alla din slägts laster, utan en enda af dess dygder. Kanicke deras död, hvilka stodo emellan dig och rikedomen, vara dig nog? Hon står emellan mig och lyckan,, svarade bofven. vill Hon stod fordom emellan dig och fattigdomen, stackars, dåraktiga flicka, sade hans mor med känsla. ,Hade icke Mabel varit nog svag att älska dig, skulle alla våra brottsliga anslag varit fruktlösa; icke ett enda tunnland af min faders — märk hvad jag säger: min faders, sir Gilberts vidsträckta landamären skulle då någonsin varit ditt. Du har förnärmat hen: nes stolta sinne, krossat hennes hjerta, bringat sorg öfver. hela hennes lif; låt henne lefva! Fyll icke det gamla grafhvalfvet i Crowshalls kyrka med flera offer ! ur Hon pekade med sin krycka åt den heliga bygnaden, och stod med de kalla grå ögonen fästade på sin son, för ätt: se hvad verkan hennes ord skulle göra på honom. ; Hård som marmor ! mumlade -hön efter: en stund. Det fins icke en mensklig känsla i hans natur. Det förskräcker äfven mig. Ja, så må det väl göra, svarade den brottslige mannen, ty jag är hvad ditt exempel gjort mig till : Det är falskt, sade Nan, ty jag älskade min. mor, och har, till trots för den skam hon gifvit mig i arf, egnat mitt lif och mina krafter till att hämnas henne. Så fallen, så